Timrå IK

JimmyH:

Min tilltro är naggad i kanten efter månader av (för)väntan.
Efter säsongen? Då kan vi vara i Allsvenskan om det vill sig j-vligt illa.
Inget invecklat alls, bara en enkel intervju. Klart ST och DB skulle nappa på det! Ja, eller som du skriver - en krönika på hemsidan.
Att hålla vissa saker för sig själv (inom klubben) har jag redan svarat på till Skarin nedan.

Laken: Invecklat blir det såklart i fråga om plats i tidningen och för att så många frågetecken som möjligt ska bli besvarade så behövs mycket text.

Och

Ja, vi kan vara i Allsvenskan efter säsongen.

Men vad kan du och jag göra åt den saken här? Tycker du att ditt tjatande ger någon positiv effekt? Skulle en tyst gästbok göra saken bättre eller sämre för ledningen och hur i så fall?

Dina frågeställningar ligger ibland mot att klubbledningen inte skulle känna till den problematik vi har. Tror du inte att de vet om hur illa det här är? Ska vi stötta eller ska vi vända ryggen? Mår vi bättre om vi vänder ryggen? Är det bästa sättet att hjälpa klubben att visa missnöje?

Kan dina alster här vara något så enkelt som ditt egna behov av att få ut dina känslor mer än att det skulle handla om att sansat kritiskt granska föreningen med syfte för att den ska bli bättre?

Dina starkaste rubriker kommer oftast direkt efter dåliga matcher. Är det då ditt behov av att tömma ur dig ilska är som störst? Känner du dig lite bättre när du ha tryckt "send" där på kvällen efter match? Är det verkligen kritiskt granskande? Ska inte det ske i neutralt tillstånd? Eller är förluster tillfällen då du känner att din oro får svar? Funderar du ibland på om det finns risk att du kan ha fel i sakfrågor?

Du, jag och många av de andra dårarna som hänger här är fast i en problematik som vi inte kan styra över. Vi kan inte hindra skador, vi kan inte sätta chanserna och vi kan inte värva. Men likväl så är vi fast. Vi är för kära i klubben för att kunna släppa taget och bara strunta i det här.

Vi måste hitta vägar för att leva med det här. Du skriker i skrift och jag försöker ta besvikelsen som den är när den väl kommer. Framtiden är alltid oviss. Andra gör på andra sätt. Eller ja, jag skriver ju också ur mig en hel del fast på ett annat sätt. Mår vi bäst så? Vad mår Timrå IK bäst av?

För vad är det vi strävar efter? Varför orkar vi engagera oss så mycket?

Jo, för att vi tycker om att bli så där euforiskt glada som man ibland blir. Som när vi gick upp i elitserien tex. Eller när vi krossade MoDo i kvartsfinalen efter ett helt år av bitterhet över puckstudsar för att ta ett närmare exempel. Ibland kan det räcka med att ex spela 6-6 hemma mot HV71 för att få gå hem med de där euforiska känslorna.

Många frågor utan säkra svar. Men det går att fundera över.