Mysigt att se matcher i efterhand ibland. Framförallt tunga förluster mot nolaskogs. Känner bara att jag måste lätta på känslorna för att kunna gå vidare med matchen i morgon.
En bidragande orsak till förlusten var herr Claesson. Det har Challe helt rätt i. För det första är det en gåta hur Torrben Forsberg klarar sig från utvisning på Jesper. Båda skridskorna är i luften och näsbenet av. Vår gameplan sprack där, på tok för tidigt. Dock långt ifrån avgörande. I andra perren åker Tenkrat ut för världens minsta hakning. Skrattretande faktiskt. Bp klaras av men alldeles efter blir Björns klubba solklart fasthållen, ingen utvisning. Istället kontrar nolaskogs i ett friläge och självklart måste den snubben dras ner. Istället för pp för oss, pp för dem och 2-0. Ridå ner. Självklart missar bedrövlige Claesson åt andra hållet också, men det blir liksom inte lika avgörande.
Period 1 och 2 är usla hockeyperioder från båda håll skulle jag vilja säga. Det blir en helt annan match i sista. 2-1 känns ganska rättvist men Lehtonen borde väl ha satt trissan i slutet vid öppet mål. Vi hade några kanonlägen i sista om man säger så.
Det mest tragiska är varför intensiteten inte var bättre från våra spelare under första halvan av matchen. Det är ju här problemet sitter. Rädslan att förlora och att alldeles för få vågar ta tag i saker och ting på bortaplan gör att vi ligger där vi ligger. Det måste bli ändring på det. NU! Men det finns en risk att det är för sent, men det vägrar jag tro på.
· 
· 
· 
