250kg kärlek:
Utbildningsbidraget i sin gamla form försvann genom en kupp som genomfördes av bl. a lobbande journalister och Challe Berglund (SICO-talesman). Man skapade en opinion som enbart såg nackdelarna och inte en enda av det betydligt fler fördelarna.
Man skall väl också ha klart för sig att det inte finns något perfekt system när det gäller att få en balans i spelarnas värde och klubbarnas ekonomier.
Egentligen fanns det bara en större nackdel med det gamla systemet. Den gjorde vid vissa tillfällen en del äldre spelare "livegna". Spelare som enligt tariffsystemet nått längst upp, men som på grund av sin nedåtgående trend hade förlorat en del i marknadsvärde. Dessa spelare sökte ju sig då utomlands eftersom inga svenska klubbar var villiga att betala transfersumman.
Detta hade väl egentligen lätt kunnat lösas genom att man infört en free agent-regel vid 28 år exempelvis.
Fotbollen har idag ett utbildningsbidrag som i stora delar är identiskt med den som ishockeyn förkastade.
Länk till ES-boken där ärendet debatterades när det var aktuellt:
http://www.hockeysnack.com/elitserien/utbildningsersattningen-uppsats/index.php
Men ju mer man hör talas om det och som du målar upp bilden kan jag inte för min värld begripa varför man överhuvudtaget frångick detta.
Det låter logiskt att en klubb som förvaltar sina juniorer och gör dem till kvalificerade elitspelare rimligtvis skulle få lite pröjs för den bedriften.