Timrå IK

Et tu Brute: Ja ja, visst är det en jättestor bedrift att infria högt ställda förväntningar, en utmaning som man eg. bara kan förlora. Vinner man gör man ju det förväntade liksom. Men nu var det inte riktigt det som var huvudpoängen i mitt inlägg. vad jag menade var att innan HV hade inte heller LillKenta vunnit något, trots det var han ett oerhört aktat tränarnamn redan efter vad han åstadkommit i TIK. Likaså kan man ju högakta Wikegård för diverse tränarmeriter, t.ex det han gjorde i Väsby och Boden, trots att han inte har några mästerskapstitlar i CV:n....

mikenomad:

Likaså kan man högakta Wikegård för diverse egenskaper. Speciellt hans gambleregenskap som varit bland de vassaste senaste decenniumen.

Men tränarmeriter, tja...I Väsby var han assisterande. I Boden blev han degraderad till assisterande. Det funkar ju inte om inte någon styr upp adhd-funktionerna.

Alltså han kan vara ett utmärkt bollplank och en matchvinnare om någon annan är med och drar i trådarna och håller in hästarna.

Att vara meriterad tränare i dagens hockey innebär något helt annat. Det ligger lika mycket på det emotionella som det psykologiska planet. Man måste kunna människorna och jobbar med dem lika mycket som man förankrar sin hockeyideologi. Modernt ledarskap där man också måste tåla mycket psykisk stress. Ja, nästan allting som Wikegård inte är.