Hyfsat stressig förstaperiod. Tack och lov kommer man ur den med kvitterat och, förhoppningsvis, bortkörd nervositet. Nu måste man tugga som satan resten av matchen och återta initiativet.
Individuella misstag som vanligt det vi har att brottas med. Förutom HV då, som är äckligt bra på att vända såväl snabbt som konstruktivt. Tänker inte, som vissa andra här inne, börja skrika om att bänka spelare men jag tror inte att Erixon är särskilt nöjd med sin första period. Skönt att han lyckades reda ut friläget han släppte till i slutet. Likväl förbannat märkligt att han inte har någon som helst koll på HV-spelaren.
Man kan gnälla på såväl Backlund som Challe, men...inte fan är det lätt att tampas med spelare som gör juniormisstag när som helst, hur som helst. Väldigt många såna av Timrå så här långt in i matchserien. Back to basics, för helvete. Håll era gubbar!
Sen börjar Situation Wandell närma sig panikläge. Hans formsvacka efter Dallas börjar te sig allt mer huggen i sten. Det händer nada, nichts och inget runt honom nu. Snarare sänker han sina kedjekompisar. Ge mig ett tecken på att det finns möjlighet till islossning. Jag ser verkligen inget.
Men, men. Färdigöst med det negativa. Hoppet lever, givetvis. Nu är det bara att styra upp och köra stenhårt resten av matchen. En seger är ett måste, annat finns inte. In i kaklet!
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.