Shit vad jag längtar till i morrn kväll när allt är klart, då vet vi. Heaven or hell, det är alltid skönare att veta än sådant här tillstånd av ovisshet. Man går som i en dvala, försöker socialisera med familjen, åka till affären etc och då o då kommer det över en. Hur kan omvärlden bara fortsätta som om ingenting har hänt?? Vid en ev förlust i morrn kan ju iaf ett sorgearbete påbörjas, vid seger.....å Herre Gud!! :-D
mikenomad: Jag har redan börjat klura på hur man ska överleva ett eventuellt säsongsslut imorgon tills nästa säsong börjar. att heja på Timrå är ju en del av ens identitet - hur fan ska man överleva när väl allt är över!? Livet känns bra meningslöst utan hockey måste jag säga.
mikenomad: Vi vinner! Jag har bestämt det. Det hade jag iofs bestämt redan igår, men i sudden visste jag typ att vi skulle förlora på nåt skit, kunde inte andas normalt elelr klappa eller sjunga :( Men skit samma hur fan vi tar oss dit, till semi ska vi!
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.