Timrå IK

Alla korna var väldigt lyckliga på bondgården. Och undra på det. Bonden och hans fru var snälla och gräset var väldigt grönt. Korna kunde äta grönt gräs hela dagen lång. Vem kunde begära mer?

Muriel.

Muriel var missnöjd. "Se så grönt gräset är på andra sidan stängslet", sa Muriel."Den gården ser finare ut än den här."
"Den här gården är fin", sa de andra korna och tuggade på det gröna, fina gräset.

"Och titta på det stora, vita gårdshuset därborta. Fönstren måste vara av diamant", sa Muriel.
"Se så de skiner."
"Det är bara solen som skiner på fönstren så att det ser ut som om de vore av diamant", sa de andra korna och tuggade lyckligt på sitt fina gröna gräs. "Försök vara nöjd, Muriel", sa de.

"Bonden där är nog så rik att han ger mig ett diamanthalsband", sa Muriel. "Gräset där är i alla fall bestämt grönare än gräset här. Jag går dit bort."
Så Muriel gav sig av ensam. Alla de andra korna fortsatte att tugga sitt fina gröna gräs och att vara nöjda.
Muriel gick och gick och gick.

Hon fortsatte att gå och till slut kom hon fram till den andra gården.
"Ser man på, gräset är grönare här", sa Muriel. "Det grönaste gräset i världen." Och det var det.
Hon tittade på det stora vita huset.
"Och fönstren är av diamant", sa hon. Och det var de.

Den nya bonden och hans fru var väldigt, väldigt snälla och väldigt, väldigt rika. Bonden borstade Muriels päls varja dag. Bondens fru gav Muriel ett diamanthalsband.

"Det lönar sig att vara missnöjd", sa Muriel medan hon tuggade på det grönaste, saftigaste gräset i världen.

Så kan det ju faktiskt vara......

mikenomad: I det här fallet har man vare sig gräs eller bonde inom synhåll men man utreder om det finns en annan bonde och i så fall var. De andra kossorna har bett de drömmande kreaturen att starta sin egen gård om de inte vill fortsätta jobba på den här.