Min personliga uppfattning, angående Silly Season överlag, är att det inte har hänt så mycket uppseendeväckande kring någon klubb, egentligen. Några riktigt fina nyförvärv har presenterats i form av exempelvis Norrena och Ledin. Men trots dessa herrars påskrifter har jag uppfattningen att det försvinner betydligt fler profiler från Elitserien än vad som tillkommer.
Luleå och Skellefteå är de klubbar som varit aggressivast så här långt. Samtidigt får man inte glömma att Luleå tappat sina två bästa spelare till Ryssland, samt att man tycks förlora både Obsut och Bartecko. Visst är Abbott-tvillingarna fina nyförvärv, men de kan inte mäta sig med Omark och Harju.
Skellefteå å sin sida är i mina ögon svårbedömda. Namnkunniga spelare som Hagos, Warg och Tenkrat har tillkommit, liksom intressante Bellemare, men som bekant så handlar ishockey i slutändan om vad som presteras på banan, inte vilka namn som återfinns i laguppställningen. Och ärligt talat tycker jag att en del av SAIK:s nyförvärv känns som osäkra kort, som kan vara på väg utför.
Timrå har hittills inte varit alltför aktiva på spelarmarknaden, eller man har i vilket fall inte presenterat särskilt många nyförvärv. Jag måste emellertid framhäva att det man presenterat har varit av förhållandevis god standard. Såväl de två Karlssönerna som Lindbäck håller hög elitserieklass, och dessutom anser jag att samtliga har en posivit utvecklingskurva.
Givetvis önskar jag, liksom många andra, att de stora namnen ska presenteras inom en snart framtid. Och visst kan man börja misströsta när namn efter namn avskrivs. Lyckligtvis är den främsta förklaringen att sportcheferna jagar attraktiva spelare. Hade man lagt ribban längre hade man kunnat ha full trupp i dagsläget, men jag tror knappast att det behagat någon supporter.
Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer, för spelare kommer att tillkomman, frågan är bara vilka. Och när vi vet då kan vi ta fram pukor och trumpeter, eller i värsta fall den stora sågen.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Luleå och Skellefteå är de klubbar som varit aggressivast så här långt. Samtidigt får man inte glömma att Luleå tappat sina två bästa spelare till Ryssland, samt att man tycks förlora både Obsut och Bartecko. Visst är Abbott-tvillingarna fina nyförvärv, men de kan inte mäta sig med Omark och Harju.
Skellefteå å sin sida är i mina ögon svårbedömda. Namnkunniga spelare som Hagos, Warg och Tenkrat har tillkommit, liksom intressante Bellemare, men som bekant så handlar ishockey i slutändan om vad som presteras på banan, inte vilka namn som återfinns i laguppställningen. Och ärligt talat tycker jag att en del av SAIK:s nyförvärv känns som osäkra kort, som kan vara på väg utför.
Timrå har hittills inte varit alltför aktiva på spelarmarknaden, eller man har i vilket fall inte presenterat särskilt många nyförvärv. Jag måste emellertid framhäva att det man presenterat har varit av förhållandevis god standard. Såväl de två Karlssönerna som Lindbäck håller hög elitserieklass, och dessutom anser jag att samtliga har en posivit utvecklingskurva.
Givetvis önskar jag, liksom många andra, att de stora namnen ska presenteras inom en snart framtid. Och visst kan man börja misströsta när namn efter namn avskrivs. Lyckligtvis är den främsta förklaringen att sportcheferna jagar attraktiva spelare. Hade man lagt ribban längre hade man kunnat ha full trupp i dagsläget, men jag tror knappast att det behagat någon supporter.
Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer, för spelare kommer att tillkomman, frågan är bara vilka. Och när vi vet då kan vi ta fram pukor och trumpeter, eller i värsta fall den stora sågen.