El Maco & Bo Bly: Kovland calling! Spelar Lenne Lundbergs sönerna kvar i KIF? ´Kommer Magnus Magnusson att fortsätta efter alla sina hjärnskakningar och visst kör väl Jeppe Smedberg vidare under farsans flagg?
I sådana fall lägger jag ut en text jag totat ihop och som bara samlar damm i datorn! Håll till godo!
Det finns en plats på jorden, där solen aldrig går ner
Det finns en plats på jorden, där snön ligger gnistrande ren
Det finns en plats på jorden, dit motståndarna aldrig vill mer
Den platsen heter Kovland och ligger västerut från Sundsvall sett
Och där bland kullarna finns ett ballt hockeylag som lystrar till KIF
När det lirar upp till match uppstår skrönor och rockiga riff
Glädjen som en smittosam budbärare hittar oftast dit upp
Och skulle spelet inte alltid värma, kan en härlig story ifrån förr en frusen själ i vintermörkret närma
För det är så man gör på landet, man värnar om sina vänner, kärleken till KIF den bränner
Vem kan motstå detta charmfulla lag som gång efter annan bjuder på ett törstigt slag
Rött, blått och vitt är färgerna som vi bär
I stilfulla munderingar vi klädsamt vackert klär
Åh KIF är ju givet laget alla håller kärt
Hemma i Ånäshallen är de ett svårbemästrat gäng
Många lag har blivit akterseglat här
Med svansen mellan benen, efter att ha åkt på däng
Det fått vända åter norrut, deras finter gick inte hem
De får ta nya tag en annan gång och styra skutan upp till Kovland igen
För alla vägar bär åt Kovland, ja alla vägar bär åt Kovland
Alltid lika festligt, alltid lika glatt när man kommer hem till Kovland igen
Äntligen är det dags för hemmamatch, då samlas vi alla åter
När grabbarna skrinnar in på is, med lystna blickar, är det upp till bevis
I Ånäshallen är det KIF som härskar och regerar, de flesta lagen de besegrar
Det känns i luften att det ligger en spänning och förväntan på lut
Pucken släpps och det är dags att på nervositeten göra slut
Det börjar lite trevande och man får värma sig med kaffe och en toast
Ifrån det egenhändigt gemytliga caféet intill, men sedan blir det svårt att sitta still
Smedbergs grabbar är laddade till max, nätet rasslar alldeles strax
Rött, blått och vitt är färgerna som vi bär
I våra munderingar vi klädsamt vackert klär
Åh KIF är ju givet laget alla håller kärt
Hemma i Ånäshallen är vi ett svårbemästrat gäng
Många lag har blivit akterseglat här
Med svansen mellan benen, efter att ha åkt på däng
Det fått vända åter norrut, deras finter gick inte hem
De får ta nya tag en annan gång och styra skutan upp till Kovland igen
För alla vägar bär åt Kovland, ja alla vägar bär åt Kovland
Alltid lika festligt, alltid lika glatt när man kommer hem till Kovland igen
När Nicke Lundberg fått upp farten under sina rör, han fintar elegant och publiken han berör
Magnusson ligger och fiskar vid offensiva blå, Mackan Sjöbergs målrekord han vill klå
Och plötsligt ur ingenting uppstår en chans, en vickning på höften och burväktarn simmar
Regisserat som en mästerlig vals, en härlig dans, pucken upp i krysset han limmar
Matchen den går ju som på räls, helgen har nått sin kulmen, ge nu publiken vad de vill ha, fräls
Stefan Bergsten kör ett sista varv utav klassisk peptalk som den lagkapten han är
Fem minuter kvar, då luftar Smedberg bänken och på det tyngsta krutet han spar
En passning, ett skott, det blir mål, vad var det jag sa, Jesper Smedberg vill leka han med
Han hamrar sig inåt i banan på ett storslaget manér, en lirare som liknar en smed
Glädjen och minerna efteråt kan med lätthet tas på, en omistlig känsla utav samhörighet
Stolta krigare som vet sin roll, det är Kovlands paroll, alla känner en tillhörighet
Rött, blått och vitt är färgerna som vi bär
I våra munderingar vi klädsamt vackert klär
Åh KIF är ju givet laget alla håller kärt
Hemma i Ånäshallen är vi ett svårbemästrat gäng
Många lag har blivit akterseglat här
Med svansen mellan benen, efter att ha åkt på däng
Det fått vända åter norrut, deras finter gick inte hem
De får ta nya tag en annan gång och styra skutan upp till Kovland igen
För alla vägar bär åt Kovland, ja alla vägar bär åt Kovland
Alltid lika festligt, alltid lika glatt när man kommer hem till Kovland igen