1150x200-051a7674-5bbf-491a-93fe-5680d7648151.jpeg

Timrå IK

590478 inlägg · 6217 ämnen

Inlägg #1167365

Sv: Apropå nånting...
Uno Gordon: Mycket kan man säga om Jonte...hans hockeyprestationer de senaste 3 åren har knappast rosat marknaden t.ex. Eller att han är ett tacksamt intervjuobjekt eftersom han fortfarande inte lärt sig den ädla konsten att svara diplomatiskt och med viss eftertanke. Vilket kan vara härligt befriande ibland. Men med tanke på hur media hela tiden vrider och vänder på allt som sägs tycker man ju att han borde lärt sig att, för sitt eget bästa om inte annat, väga sina ord bättre.

Jag är övertygad om att Jontes problem är något han kommer att få jobba med hela livet och jag är ytterst tveksam till att han någonsin blir den han en gång var på isen. Han uppvisar alla tecken på missbruksbeteende fast i hans fall rör det sig inte om droger utan ätstörningar med ett svajjigt psykiskt mående hand i hand.

Men efter att ha träffat honom på Helex kan jag iaf säga att intrycket där var så långt från arrogans och attitydsproblem man kan komma. Trevligare kille får man leta efter! Jag önskar honom all lycka framöver även om han gärna kan undvika vara lyckosam just mot oss....
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: Apropå nånting...

mikenomad: Tyvärr finns det alltid mörka element i samhället som tar varje chans och tillfälle som ges att pika en människa som har psykiska problem och en bred käft. Jag sitter själv i den båten och har många gånger gått över gränsen för det tillåtna verbalt och fått skit för det. I en del fall med all rätt. Men även blivit utpekad när jag haft ryggen fri. Det är en jävligt svår balansgång. Jag har tack och lov inga direkta ätstörningar men kan slarva med kosten ibland och äta onyttig skräpmat när bekvämligheten tar över handen på oregelbundna tider. Det tog 25år för mig innan någon kunde konstatera mitt tillstånd och jag lär säkerligen få brottas hela livet med det. Men nu vet jag i vartfall vad det är och försöker vara mer eftertänksam. Men hundraprocentigt klockren kommer jag aldrig att bli. Jag kommer fortfarande lätta på gasen ibland och tappa fotfästet. Det är svårt att inte ha en fördomsfull åsikt mot en gris i motståndarlaget som hakar upp en Timråit och gör obscena gester mot klacken. Då blir jag alldeles dimmig i blicken utav ilska :)

Antingen älskar man Hedström och mig eller så gör man det inte. Det finns liksom inget mellanting. Komplicerade individer som man nästan måste krypa in i huvudet på för att förstå. Men ändå härligt befriande och uppfriskande mellan varven.

Som en dans med svåra steg!

ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)

Kommentera