Timrå IK

Uno Gordon: Nu är jag inte sms-kompis med Norberg men han har alltid uppträtt trevligt när jag haft med honom att göra vilket är typ max en gång varannan säsong under hans år som spelare och ledare. En höjdpunkt i vårt umgänge är att jag fick en näve fribiljetter till matchen Örnsköldsvik SK-Timrå utanför Skyttis någon gång på 1900-talet. Min uppfattning är (trots att han aldrig varit otrevlig mot mig, trots att han värvade Krykov, oaktat att han burades in i fyllecell i Stockholm, lika oaktat huruvida han varit eller inte varit osams med Tomas Johansson) att han i och med kontraktet med Hahl betedde sig som ett arsle gentemot Timrå (Klubben som han arbetat för i tretton år, klubben som han hade ett gällande kontrakt med som ändå släppte honom). Där slutade han vara N****n för mig.

Jag hoppas och tror att han känner till sitt nya fula öknamn och hoppas även att han retar sig riktigt mycket på det. I sammanhanget är det enda jag beklagar att Markus Nilsson gick till Djurgården och inte till Frölunda. Då hade Arslet och Fittan varit i samma klubb. Frölunda, underlivet på Sveriges baksida.

Skarin och övriga som tycker att det är OK för Norberg att förhandla med samma spelare två gånger samma vinter, det måste vara skönt för er. Ni är större storsinta mäniskor än jag. Jag är dock så storsint att jag unnar Norberg en aning större lycka än andra som verkat i Göteborgsklubbarna, staden där idrottsledare flera gånger fått fängelsestraff för sin inkompents och sitt fifflande.

Sen har jag inget större intresse att fortsätta den här av mig själv återinitierade diskussionen just nu. Misstänker att Gordon inte kan låta bli att svara och får i så fall sista ordet om det är upp till mig.

För övrigt är jag riktigt hockeysugen igen. Det blir en intressant vinter.

El Maco: Hur du kan få det till att han förhandlat Hahl för två andra klubbars räkningar är för mig en gåta. Fram till 16 december jobbade han för högtryck för Timrås bästa. Han var dessutom beredd att kliva av direkt då förfrågan ifrån Frölunda kom men han "tvingades" kvar av TJ då man inte ville göra någon stor affär av det hela vilket det ändå blev i slutändan skulle det visa sig. Nubben erbjöd inte Hahl vare sig något kontrakt eller några pengar till Hahl före 1 maj.

För det var Mats Ahdrian som hade det operativa ansvaret då fram tills att Nubben tillträdde. Han visste förvisso om att Hahl skulle lämna. Men han hade vid åtskilliga tillfällen försökt förmå Hahl att stanna kvar i Timrå. Men Hahl personligen och hans agent blåvägrade detta. Det ville avvakta tills efter säsongen. Och då överlät Nubben detta till TJ. Jag rör inte mitt finger något mer i denna affär.

Först i maj ringde Hahls agent Nubben och frågade ifall de var intresserade. Det var DÅ och inte tidigare som man gjorde klart med Hahl.

Hahls skulle under alla omständigheter i vilket fall ha lämnat Timrå IK. Skall man då tacka nej till en bra spelare av rent etiska och moraliska skäl om spelaren i fråga själv uttryckligen vill spela i den klubben för att inte såra sin tidigare arbetsgivare och supportrar till detta lag om det dessutom finns en lucka att fylla i det tilltänkta lagbygget? Mitt svar blir ett rungande nej på den frågan.

Utför du ett halvhjärtat jobb åt en annan arbetsgivare ifall du byter sida av rent emotionella skäl för att vara barmhärtig mot dina tidigare arbetskamrater och arbetsgivare?

Intentionen måste väl ända vara att alldeles oavsett hur pass stora sympatier eller känslor du har för ett annat lag så måste du gå in helhjärtat i det nya uppdraget om du nu väljer ett sådant åtagande!

Du kan ju inte bara lägga dig ner och dö. För då skulle man aldrig bytt arbetsplats överhuvudtaget. Det är ju för bövelen ett avlönat heltidsjobb karln har tagit på sig.

Jag tror nog Mattias att du hade handlat likadant. Det är lätt att säga motsatsen nu när du står som part på den andra sidan. Men tillfället gör "tjuven" brukar det heta. Och morgonstund har guld i mun.

Om Hahl vill spela i Frölunda av egen fri vilja så måste han ju få göra det. Då hade han bevisligen inte större hjärta än så för Timrå. Han verkade trots allt bara 2 säsonger i föreningen. För inte är det väl så att Frölunda agerat utpressning under pistolhot för att till varje priis få honom att skriva under kontraktet?

Vad jag har stört mig på i hans agerande är inte att han valde att lämna Timrå. Utan att han gick ut i Dagbladet och lätsasdes älska klubben och ville "tacka" fansen för den tid som vart för att dämpa missnöjet som pyrde. Oerhört löjligt och korkat gjort av honom anser jag då han inte hade visat någon större tillgivenhet till fansen tidigare men nu helt plötsligt ville ligga sked med oss. Det är ungefär lika illa som att komma med blommor på en begravning till en människa man inte brytt sig nämnvärt om under tiden denna levde. Duger man inte under sin livstid behöver man inte gråta i bland kyrkbänkarna heller och framställa sig själv som om att man vore berörd.