The Palm: Kan inte annat än hålla med dig. Allting ska vara så jävla snällt hela tiden. Spelarna är snälla. Klacken/publiken är för snäll, och verkar ska vara snäll. Se bara va livat det blev av yoghurt. YOGHURT! Vissa gick i taket som om det vore der undergang... man häpnar. Skönt att någon visade känslor kan jag känna. Det finns hopp.
Tro på fan att spelarna inte visar nån större vilja när vi på läktaren beter oss som om vi vore lobotomerade. Och inte blir motståndarna "skrämda" eller påverkade av lite sång o handklapp.. Nej, mer skrika, mindre sjunga! Eon skulle om jag fick bestämma vara ett helvete att komma till, där man som motståndare känner sig avskydd och där det är obehagligt.
Men välkommen SSK till en trevlig kväll på torsdag, vi bjuder på fika och utlovar inga fula efterslängar. Passa på att vinna också vetja.
Captain Crash: Det är många som håller med dig. Givetvis även jag. Det är en vacker tanke detta med att "alla ska få vara med och tjoa och tjimma!" men för Timråklackens utveckling så kan jag tycka att det inte är optimalt. Vi har ju ingen mentalitet. Vi är som en väldigt stor person som helt saknar personlighet och därigenom bara blir en tråkig fet person. Vi tycker ingenting. Det kan gnällas något oerhört på internet men på läktaren visas inget missnöje eller känslor överhuvudtaget. På bortaresor så kan fokus i många fall vara att få goda omdömen från vakter och polis än att klackens stöd till laget ska ge avtryck. Den här snälla mentaliteten har sakta men säkert gjort så att vi idag har en klack som består av betydligt fler "Gittan 45, hårfrisöschka" än killar i åldrarna 15-40, som kanske är den grupp en klack traditionellt består av.
Det jag tycker saknas mest är det genuina engagemanget. Det buas inte ens under motståndarlagets timeout i viktiga matcher numera. Klacken fungerar mer som en social inrättning där folk kan träffa bekanta än som just en klack. Man tar på sig sitt supporterskap i form av en matchtröja någon timme innan match för att sedan ta av det efter matchen och hänga in i garderoben till nästa hemmamatch. Allas engagemang kan av naturliga orsaker inte se likadant ut, men jag tycker att det är så slätstruket allting.
Captain Crash: Konstigt att vi inte får någon respekt när halva klacken består av 40+ kvinnor, och en jävla trumma som ska låta stup i kvarten, det är helt sjukt varför en trumma ska behövas för att skapa lite tryck. Inget ont om alla barn/kvinnor i klacken! missförstå mig inte, men det behövs mer killar,20-40 år som kan dra igång lite.
Jaja jag antar att det är bättre att folk reagerar än håller sig likgiltiga. =oD
Och jag lovar att blir det mot all förmodan förlust på torsdag så ska jag överväga att ansluta mig till den stora skaran i ångestens förlovade land men inte förr.
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.
Tro på fan att spelarna inte visar nån större vilja när vi på läktaren beter oss som om vi vore lobotomerade. Och inte blir motståndarna "skrämda" eller påverkade av lite sång o handklapp.. Nej, mer skrika, mindre sjunga! Eon skulle om jag fick bestämma vara ett helvete att komma till, där man som motståndare känner sig avskydd och där det är obehagligt.
Men välkommen SSK till en trevlig kväll på torsdag, vi bjuder på fika och utlovar inga fula efterslängar. Passa på att vinna också vetja.