Timrå IK

Blir ledsen i hjärtat, timråhjärtat... Det som i alla år slagit patriotiskt, trots motgångar, trots makens gap och vrål och sura miner och övertygelse om kvalserie..

Jag har alltid tagit Timrås parti i vått och torrt, trots att vi legat under med flera mål har jag alltid tyckt att matchen är inte slut förns slutsignalen går..
*det går fort i hockey*
*en par mål kan trilla in fort*
* en utvisning till vår favör, så...*

Men jag börjar ärligt talat ledsna något, dels så är jag omgiven av negativa kommentarer överallt, dels så inser jag att:
- vi har mycket sällan marginalerna på vår sida
- vi har många individuellt duktiga spelare, men TEAMkänslan numer då?
- vart tog "röd o vit, hockeydynamit" vägen
- av någon anledning drar vi på oss domarens missnöje eller att han är petig, inte för vår favör.

*ruskar på huvudet*

Chocka mig, spela intensivt direkt nu, inte när det är 2 min kvar....när det bara blir panik
Loosa inte mot MOdo hemma, ta en trea snälla!!

Vill vara en timråpatriot
vill vara stolt över "mitt lag"

är jag det
kan jag det

timråhjärta: Vårat hjärta för laget kommer alltid att vara kvar, men spelarna har inte en djävla gnutta hjärta eller stolthet för färgerna de bär, det var det länge sen de hade , det värsta är väl att coacherna defenitivt inte har det.