Skarin: Skippade matchen idag och får väl summa summarum konstatera att jag till sist gjorde ett korrekt val. Jag fick i vartfall uppleva en vinst. Men sättet som segern säkrades var ett regelrätt rån kan man med eftertryck understryka. Men det är ju det här med sista momentet, d.v.s att domaren dömer.
Vad fasiken yrar jag om nu då tänker ni? Jag snackar damhandboll! Nej skämt åsido, innebandy är det vi pratar om. Jag bilade med Andreas "Hägga" Rehn och Peder Lindholm ut till Matfors för match i herrarnas Division 3 Östra mot Vattjom. En på papperet enkel uppgift kan tyckas, men då skall vi ha i åtanke att det är "Arbogamått" på planen i Matfors Sporthall. Trångt, tätt och tajt. Att man inte drabbats av klaustrofobi är ett under...
Det gjorde förutsättningarna lite skevare än vanligt. Och slarvar man dessutom i uppspelsfasen, kladdar med bollen, slår virriga passningar utan adress och forcerar i ett tempo som skulle göra Usain Bolt grön av avund i jakten på att punktera matchen tidigt blir allt som oftast precis tvärtemot.
Vattjom tar ledningen med 1-0 innan kvitteringen prydligt sitter där den skall. Frid och fröjd? Icke! Vattjom rycker åt sig en 3-1-ledning innan den första perioden är till ända. Hasse Söderblom fick höja tonläget lite grand i pausen och grabbarnas besvikna miner och irritation gick att ta på. Man gick igenom grunderna och lovade varandra att bli noggrannare och inte släppa till för enkla spelvändningar och tappa bollar på mittplan.
Vad händer? 17 sekunder in på andra akten kontrar Vattjom in 4-1. Ridå? Nejdå! Det här var bara början. Timrå kryper upp till 4-3 och cemterar spelet i Vattjoms försvarszon. Men så slarvar man återigen, drar på sig några onödiga utvisningar och Vattjom utökar till 5-3, snabb replik och 5-4. Men nu jävlar då? Nej mitt i forceringen sticker Vattjom upp och gör 6-4, jag får nog när Hägga sträcker baksida lår och tvingas ge upp matchen, jag följer med ut i omklädningsrummet och då utökar Vattjom till 7-4. Jan-erik Hietamäki vill inte ge sig och smackar inom loppet av 30 sekunder in 2 bollar och Timrå kryper upp till 7-6 men då slarvas det igen och vips så har vi 8-6 med 3 minuter kvar.
Tiimrå satsar allt på ett kort och går första gången sedan 1-1 ikapp till 8-8 med minuten kvar att spela.
Och med 11 sekunder kvar av matchen så avgör innebandyns svar på Markus Sjöberg - Kent Amrén 8-9 på en spark som godkänns!
Segern var i hamn! Men usch vilket bedrövligt spel Timrå IC uppvisar långa stunder, för plottrigt, för slarvigt, för billigt, för enkelt.
Men det känns till skillnad från TIK skönt att poängen bärgas även när spelet havererar. Tredje raka vinsten var ett faktum och förlustnollan förblir alltjämt intakt - åtminstone en vecka till!
Sorry Vattjom ni krigade som fan och förtjänade faktiskt ett bättre öde. Men ibland är sporten varken särskilt rättvis eller logisk.
Ångloket Hägga är alltså uppsatt på skadelistan. Strumpan får kolla upp det där på måndag. Tungt om vi tvingas kasta Hasse Söderblom på backen framöver. Inget ont om Hasse, Men Hägga är Hägga - that´s it!
Sedan har Månssons look-a-like Mattias Söderqvist ett och annat att förklara vid hemkomst från Stockholm hur man välja att springa nåt sketet Marathon framför att bistå sina polare i nöd? Man kan inte vara riktigt hundra om man frivilligt utsätter sig för sådana galenskaper.
Att jogga är överskattat - det är sånt som mindre nogräknade dårar sysslar med...
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
· 
screenshot20241122-061117.png
