Uno Gordon: Jag uppskattar naturligtvis din synpunkt och läser med intresse men samtidigt tycker jag att du kanske ser det hela ur lite fel synvinkel.
Jag köper att du tycker att timingen var dålig men samtidigt skriver du saker som får mig att ifrågasätta din syn på den enskilde hockeyspelaren. I min mening är man en del i kollektivet så länge man befinner sig på arbetet (träningar, omklädningsrummet, på isen osv.) men sedan måste det få finnas utrymme för vardagliga aktiviteter utanför banan.
Jag håller med dig om att hockeyspelare får en speciell roll då deras prestation kan avgöra vilken serie laget kommer att spela i, hur klubben går rent ekonomiskt osv. men att begränsa individen till någon som hela tiden är beroende av kollektivet samtidigt som kollektivet hela tiden är i beroendeställning i förhållande till individen, det är att dra det lite väl långt.
Att först och främst begränsa hockeyspelaren till någon som hela tiden är beroende av laget och sedan utgå ifrån en rad skyldigheter till alla som betalar inträde till matcherna gör ju denna hockeyspelare till lite av en slav, bildligt talat. Jag tycker att det här med lagfesten var ett perfekt exempel för att illustrera en poäng som är gångbar i andra diskussioner där gränserna på HS minst sagt varit flytande:
Hockeyspelarnas SKYLDIGHETER kontra hockeyspelarnas RÄTTIGHETER.
Jag håller med om att det går att argumentera för att en hockeyspelare har en rad skyldigheter som skiljer dennes position från "vanliga dödliga". Prioriteringarna ur fansens synvinkel blir lätt typ: 1, Klubben, 2, fansen, 3 sponsorer 4, familj 5, socialt liv.
För hockeyspelaren själv (som individ) är det nog snarare: 1, familj 2, klubben 3, socialt liv osv. Om man ser till sin egen prioriteringslista borde detta inte vara något märkligt. När man talar i termer av "vad de får göra och inte göra" så får jag känslan av att man bortser från att hockeyspelare är vanliga människor som du och jag, de har samma behov, jag tycker att det är fel att lägga en ansvarsbörda på deras axlar som närmast kan liknas vid den en högt uppsatt politiker har.
· 
Jag köper att du tycker att timingen var dålig men samtidigt skriver du saker som får mig att ifrågasätta din syn på den enskilde hockeyspelaren. I min mening är man en del i kollektivet så länge man befinner sig på arbetet (träningar, omklädningsrummet, på isen osv.) men sedan måste det få finnas utrymme för vardagliga aktiviteter utanför banan.
Jag håller med dig om att hockeyspelare får en speciell roll då deras prestation kan avgöra vilken serie laget kommer att spela i, hur klubben går rent ekonomiskt osv. men att begränsa individen till någon som hela tiden är beroende av kollektivet samtidigt som kollektivet hela tiden är i beroendeställning i förhållande till individen, det är att dra det lite väl långt.
Att först och främst begränsa hockeyspelaren till någon som hela tiden är beroende av laget och sedan utgå ifrån en rad skyldigheter till alla som betalar inträde till matcherna gör ju denna hockeyspelare till lite av en slav, bildligt talat. Jag tycker att det här med lagfesten var ett perfekt exempel för att illustrera en poäng som är gångbar i andra diskussioner där gränserna på HS minst sagt varit flytande:
Hockeyspelarnas SKYLDIGHETER kontra hockeyspelarnas RÄTTIGHETER.
Jag håller med om att det går att argumentera för att en hockeyspelare har en rad skyldigheter som skiljer dennes position från "vanliga dödliga". Prioriteringarna ur fansens synvinkel blir lätt typ: 1, Klubben, 2, fansen, 3 sponsorer 4, familj 5, socialt liv.
För hockeyspelaren själv (som individ) är det nog snarare: 1, familj 2, klubben 3, socialt liv osv. Om man ser till sin egen prioriteringslista borde detta inte vara något märkligt. När man talar i termer av "vad de får göra och inte göra" så får jag känslan av att man bortser från att hockeyspelare är vanliga människor som du och jag, de har samma behov, jag tycker att det är fel att lägga en ansvarsbörda på deras axlar som närmast kan liknas vid den en högt uppsatt politiker har.