Uno Gordon: En fantastiskt fånig debatt som jag svurit att avhålla mig ifrån att kommentera. Men, fan, nu gör jag det ändå och förlänger pinan ytterligare.
Du nämnde i ett tidigare att du kanske var gammalmodig med dina värderingar och tankar om moral och etik. Må så vara, men vad det gäller idrott i allmänhet och ishockey i synnerhet så vill du definivt inte tillbaka till den "gamla goda tiden".
En jobbarkompis till mig är bror till en gammal tre kronor-spelare och berättelserna han leverarar skulle säkert kunna ta död på en och annan moralivrare. Bl a har han berättat om när dom i någon av dom sista seriematcherna skulle åka upp till Stockholm och möta Djurgården. På den tiden (första halvan av 70-talet) åkte tydligen lagen ofta tåg på långresor så ock denna gång. Han var själv en ung och rätt lovande hockeyspelare men inte på den nivån, jag tror högsta serierna på den tiden hette Södra och Norra Allsvenskan eller nåt. Storög klev han på tåget och noterade att en och annan systempåse blandades med hockytrunkar och klubbor, Kul, fest på hemvägen, tänkte han, det var trots allt lördag. Men döm om hans förvåning när en del spelare korkade upp flaskorna på väg upp, samma dag som dom skulle spela. Nu drack ju ingen sig redlös men flera spelare drack alltså alkohol några timmar innan match.
Det här exemplet är ju såklart ett extremfall men rent generellt var alkoholkosnumtionen hos idrottsmän, även på yppersta eliten, ljusår större på den tiden än vad den är idag. Där har det hänt massor bara under den senast 20-25 åren.
Till saken hör också att laget det handlar om redan hade åkt ur högsta divisionen och hade inget annat än äran (och möjligen yran) att spela för.
Nu vet jag inte riktigt vad du, Magnus, och dom andra o-festivrarna har för egna erfarenheter av lagidrott. Men som många andra härinne har påpekat så kan en trevlig fest få väldigt positiva följder för sammanhållningen inom ett lag. Det kan skapa en genemskap och vi-känsla som speglar av sig på idrottsarenan på ett sätt som inga straffträningar eller skämsbyxor någonsin kan skapa.
Så låt laget umgås och festa under ordnade former, det tor jag bara är positivt. Oavsett om det är efter en vinst eller en förlust.
· 
Du nämnde i ett tidigare att du kanske var gammalmodig med dina värderingar och tankar om moral och etik. Må så vara, men vad det gäller idrott i allmänhet och ishockey i synnerhet så vill du definivt inte tillbaka till den "gamla goda tiden".
En jobbarkompis till mig är bror till en gammal tre kronor-spelare och berättelserna han leverarar skulle säkert kunna ta död på en och annan moralivrare. Bl a har han berättat om när dom i någon av dom sista seriematcherna skulle åka upp till Stockholm och möta Djurgården. På den tiden (första halvan av 70-talet) åkte tydligen lagen ofta tåg på långresor så ock denna gång.
Han var själv en ung och rätt lovande hockeyspelare men inte på den nivån, jag tror högsta serierna på den tiden hette Södra och Norra Allsvenskan eller nåt. Storög klev han på tåget och noterade att en och annan systempåse blandades med hockytrunkar och klubbor, Kul, fest på hemvägen, tänkte han, det var trots allt lördag. Men döm om hans förvåning när en del spelare korkade upp flaskorna på väg upp, samma dag som dom skulle spela. Nu drack ju ingen sig redlös men flera spelare drack alltså alkohol några timmar innan match.
Det här exemplet är ju såklart ett extremfall men rent generellt var alkoholkosnumtionen hos idrottsmän, även på yppersta eliten, ljusår större på den tiden än vad den är idag. Där har det hänt massor bara under den senast 20-25 åren.
Till saken hör också att laget det handlar om redan hade åkt ur högsta divisionen och hade inget annat än äran (och möjligen yran) att spela för.
Nu vet jag inte riktigt vad du, Magnus, och dom andra o-festivrarna har för egna erfarenheter av lagidrott. Men som många andra härinne har påpekat så kan en trevlig fest få väldigt positiva följder för sammanhållningen inom ett lag. Det kan skapa en genemskap och vi-känsla som speglar av sig på idrottsarenan på ett sätt som inga straffträningar eller skämsbyxor någonsin kan skapa.
Så låt laget umgås och festa under ordnade former, det tor jag bara är positivt. Oavsett om det är efter en vinst eller en förlust.
Evighet varar längst!