Timrå IK

Hahl Bundy: Jag håller med Nyström. Jag känner mig också ganska lurad av Timrå. Det är lite intressant att jämföra dagens krönika med den 2 dagar gamla krönikan, rubricerad "Därför vänder det för Timrå".

Jag trodde faktiskt också att en vändning var på gång. Och då har jag sett varenda skridskoskär som Timrå tagit denna vinter (förväntar mig faktiskt inte att Nyström gjort det). Fan, vi har hamnat i ett läge där rivaliserande föreningars supportrar i ens bekanskapskrets inte längre tråkar en för en förlust, utan medlidsamt klappar en på axeln och säger att "-Förhoppningsvis vänder det för er snart..". OBS! Gäller inte Modofans. Dessa lider på exakt samma sätt som oss och snart är det fasiken vi Västernorrlänningar mot resten av Sverige, fastcementerade i botten av elitserietabellen.
Så skulle det inte vara. Något är allvarligt fel i Timrå.

Jag tycker inte att spelarna spelar utan hjärta. Problemet är att man spelar med hjärtat i halsgropen. Igår såg vi alibi-hockey i sin allra ädlaste form när Timrå pliktskyldigt försökte köra "dump n chase" i 5-mot-5 spel, samt powerplay(!?). "Dump n chase" är finemang om man inte får saker och ting att stämma under vissa delar av matcher. Men det är fruktansvärt viktigt att inte glömma bort "chase", när man gjort en "dump".

The Palm: Finns dock en stor-onde som njuter nu, vi kan kalla honom "Anton".

Jag saknar fart. Vart är farten? Vart är de första 10 vråloffensiva minuterna i första perioden? Varför måste man alltid ta burskydd och börja varje anfall med fyra bågande man? Varför är man helt bedrövlig i 5 mot 4, tar sig inte ens in i zon?

Frågorna är fler och många, mitt svar är ett jävla spelsystem och idé som helt klart inte fungerar. Och vem ansvarar för det?
Kenta hade inte heller världens bästa spelare i laget, men han hade iaf en filosofi som alla trodde på. Det räckte ganska långt.