Tänk att det blivit så jävligt att man blir förvånad om det blir vinst, en förlust är bara "som det ska vara" typ. Man blir som apatisk, undra hur känslan är där nere bland spelarna på plan...
Bragd-Birger: Som jag förstår det är det inte bara matcherna som sliter. En av mina bästa kompisar jobbar ihop med Viggos mamma. Hon säger att Viggo var chockad över tempot och intensiteten efter sina första träningar med laget.