Angående tränarfrågan tycker jag att Challe har gjort sitt i föreningen, men oroas ändå över att ta in ett nytt ansikte, då marknaden är begränsad. Kanske vore det idé att bara ta in en räddare i nöden (som Mohlin den där hemska säsongen) och sedan börja om från början nästa säsong.
För vad Timrå behöver är en tränare som, likt Kenta, är van att jobba med begränsade resurser. För det är i det läget vi är nu. Challe är en kvarleva från en svunnen tid, när Timrå på allvar hotade topplaget. Men tiden av spektakulära värvningar, stigande omsättning och tal om superarenor i Sundsvalls hamn är över (i alla fall för tillfället) och det är dags för föreningen att söka sina rötter igen.
Högavlönade storstjärnor är ett minne blott. Nu gäller det att hitta spelare med hjärta och vilja som är beredd att ge hundra procent i varje byte, oavsett om det är slutspel eller en seriematch 34 mot SAIK.
Vi har inte råd att värva spelare som ensam kan avgöra en match - så vi glömmer det. Nu återinrättar vi Big Red Machine igen!
Ja vad ska man säga? Tyvärr känner man sig väldigt tom när man ser Timrå IK spela nuförtiden. Det finns säkert väldigt många förklaringar till att det blivit såhär uselt. Man kan gå in på detaljer i spelet, vilka spelare som matchas i speciella lägen etc, men problemet sitter som sagt djupare i föreningen, vilket säkert alla förstår.
En sen kväll i Augusti stod jag och pratade med en Timrålegendar angående Timrås chanser i år och hur föreningen verkar må. Han var djupt oroad kan jag lugnt säga. Han berättade saker som jag inte hade en aning om som pågick bakom kulliserna i föreningen. Kontentan av det hela var ganska solklart att Timrå IK numera var en förening som styrdes som en diktatur, och där det skitsnackades bakom ryggar i föreningen om personer i ledande befattningar. Jag vill inte gå in på några särskilda exempel men jag kan säga att många av personerna i de ledande befattningarna inte var/är särskilt goda vänner med varandra.
Timrå IK som förening mår i dagsläget inte bra, det är hela Nubben-historien ett tecken på. Nubben var bra så länge han inte hade status i och utanför föreningen. Så fort Nubben fick status i hockey-Sverige började krisen i Timrå IK. Nubben blev för stor för Timrå IK. Nubben blev ett hot för vissa personer i Timrå vilket gjorde att det skar sig rejält i leden inom föreningen. Därav avhoppet till Frölunda. I början spydde man naturligtvis galla över Nubben och beklagade sig vilken idiot det var. Men med tiden och ju mer fakta jag har fått på fötterna så har jag insett vilket maktspel det har pågått i föreningen, vilket till slut gjorde att situationen blev ohållbar.
Det smärtar mig att säga att tölpen Ros i Aftonbladet tyvärr kan ha rätt i sina påståenden han skrev för en tid sedan. Det som håller på att ske nu kan vara slutet för Timrå IK och deras elitserielicens. Tyvärr började fallet när Nubben försvann.
· 
För vad Timrå behöver är en tränare som, likt Kenta, är van att jobba med begränsade resurser. För det är i det läget vi är nu. Challe är en kvarleva från en svunnen tid, när Timrå på allvar hotade topplaget. Men tiden av spektakulära värvningar, stigande omsättning och tal om superarenor i Sundsvalls hamn är över (i alla fall för tillfället) och det är dags för föreningen att söka sina rötter igen.
Högavlönade storstjärnor är ett minne blott. Nu gäller det att hitta spelare med hjärta och vilja som är beredd att ge hundra procent i varje byte, oavsett om det är slutspel eller en seriematch 34 mot SAIK.
Vi har inte råd att värva spelare som ensam kan avgöra en match - så vi glömmer det. Nu återinrättar vi Big Red Machine igen!