Klassiskt hockey-scenario där Timrå gör vad som behövs för att vinna en bortamatch i första perioden. Helt naturligt att Luleå pressar fast oss rejält i de två efterföljande perioderna. Vi snackar då idrottspsykologi, grundkurs 1A - vi har allt att förlora, Luleå allt att vinna.
Luleå är kanske bäst i elitserien på att sepla desperat hockey. Blir dom själva satta under press, eller leder med obekvämt många mål så imponerar dom inte lika mycket. Ta förra matchen mot Frölunda. Frölunda var bedrövliga och fick Niskala och Kudroc skadade under matchen. Trots det knaprade man in 2-0 underlget och vann i sudden. Luleå var så in i satans dålig då.
Vi gör en sån jäkla heroiskt kämpainsats idag. Vi är i detta hänseende värde 3 pinnar. Men om man aldrig får chansen att andas (exempelvis via PP) så blir det skitsvårt.
Man kan se dom här 10 minuters utvisningarna på många sätt. Jag väljer att se dom positivt. Timrå blev jävligt illa behandlade av domaren och man var jävligt noga med att poängtera det. Ibland funkar det, ibland inte. Men man visar ett engagemang som verkligen lyste med sin frånvaro i början av serien. Idag hade Morgan Johansson bettat hela sin månatliga sjukpension på att Luleå skulle "pissa på" Timrå (för att ta ett aktuellt uttryck). Vi fick helt enkelt inte vinna.
Huvva. Nu kör vi över Rögle. Dom spelar fan inte i samma division (snart iallafall)...
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.