Jag är fullkomligt liknöjd med att inte ha torskat i kväll. Känslan var ju att SSK ville vinna mer än vi och situationen där Lindbäck drällde bakom kassen för att sedan bli av med spaden var obetalbar. Nästan underhållande på något sätt. Sedan höll man andan i en evighet för att till slut tappa besinningen i frustration över att vi inte fick ut pucken ur zon. Sista perioden var en enda gastkramning och min enda tanke var att vi inte får förlora. Det verkar som att många spelare tänkte likadant. Nu hade ju SSK vilat dubbelt så länge inför matchen och det märktes. Vi var trötta och slitna i jämförelse. Lindbäck räddade oss flera gånger om. "Gabbe" anser jag imponerade mest av utespelarna och då tänker jag inte på målet utan kämpainsatsen i övrigt.
Så vad händer nu så här någon halvtimme efter hemkomsten (för övrigt en skitjobbigt varm och skakig bussresa)???
Ja, vad fan tror ni - segergarre + segerskumpa! 1-1 kändes som en vinst!!!1