DJ Hemp: Vi har befunnit oss i den högsta serien i snart 10 år. Jag vill beteckna det som att vi är ett etablerat ishockeylag. Det finns andra lag i elitserien som har ett mer gediget facit om vi ser ett 20-tal år tillbaka men ändå, vi är ett lag med tradition. Vi är ett lag som med jävulska ansträngningar och uppoffringar krigade oss tillbaka till elitserien. Där hör vi hemma, vi har traditionen och den ska vi förvalta.
Det som är otroligt häftigt är det faktum att vi, det kanske mest färska etablerade laget, har lyckats så väl i vår satsning. Då går det inte att gilla "vi hänger kvar", "det var värre -97" o.s.v. Vi måste fortsätta det hårda arbete som startade 1997 och inte nöja oss med att drömma. Definitivt ska vi inte vara nöjd med den placering laget befinner sig idag. Klubbens historiskt högsta spelarbudget (med reservation för fjolåret) och det går så här dåligt? Klart man skall ställa krav på dem som representerar laget och kräva resultat.
Jag kommer inte rycka på axlarna den dagen det konstateras att vi åkt ner i allsvenskan. Då är det många tuffa år innan vi får se elithockey i kommunen igen. Se bara på Leksand som sprider pengar omkring sig (mycket p.g.a. Ejendahl), och hur det går. Åt helvete, milt uttryckt.
Det är väl därför jag inte är någon lallare. En lallare är en person som rycker på axlarna för det scenariot jag just målade upp. Man skiter i vilken division laget spelar. Huvudsaken är att man älskar laget, liksom. Jag tycker att Timrå IK ska spela i elitserien, man har byggt upp föreningen så att det ska vara ett rimligt krav. Att bara älska laget, förutsättningslöst, är att blunda för sanningen.
Oh shit, vilka långa inlägg du skriver. Jag orkar inte göra likadant. Hur som helst så betraktar jag Brynäs IF som det kanske mest etablerade elitlaget av alla och detta har ju varit nere i kvalserien en och annan vända nu på senare år. Att Timrå IK skulle hamna där någon säsong ser jag knappast som något skandalöst uselt. Och nej, jag tillhör INTE de lallare som ständigt jämför nuläget med åren i skymundan (matcher mot Bergnäset i slutet av 80-talet m m). Jag har faktiskt högre ambitioner än så med vårt Timrå IK! Jag vill vinna SM-guld under min livstid, även om dessa förhoppningar har fått sig en allvarlig törn nu det senaste året. Men redan inför denna säsong insåg jag att detta kommer att bli svårt, att det i bästa fall blir en säsong i ingenmansland. Och precis i detta läge befinner vi oss nu - godkänt i min lilla värld!
DJ Hemp: Vi har befunnit oss i den högsta serien i snart 10 år. Jag vill beteckna det som att vi är ett etablerat ishockeylag. Det finns andra lag i elitserien som har ett mer gediget facit om vi ser ett 20-tal år tillbaka men ändå, vi är ett lag med tradition. Vi är ett lag som med jävulska ansträngningar och uppoffringar krigade oss tillbaka till elitserien. Där hör vi hemma, vi har traditionen och den ska vi förvalta.
Det som är otroligt häftigt är det faktum att vi, det kanske mest färska etablerade laget, har lyckats så väl i vår satsning. Då går det inte att gilla "vi hänger kvar", "det var värre -97" o.s.v. Vi måste fortsätta det hårda arbete som startade 1997 och inte nöja oss med att drömma. Definitivt ska vi inte vara nöjd med den placering laget befinner sig idag. Klubbens historiskt högsta spelarbudget (med reservation för fjolåret) och det går så här dåligt? Klart man skall ställa krav på dem som representerar laget och kräva resultat.
Jag kommer inte rycka på axlarna den dagen det konstateras att vi åkt ner i allsvenskan. Då är det många tuffa år innan vi får se elithockey i kommunen igen. Se bara på Leksand som sprider pengar omkring sig (mycket p.g.a. Ejendahl), och hur det går. Åt helvete, milt uttryckt.
Det är väl därför jag inte är någon lallare. En lallare är en person som rycker på axlarna för det scenariot jag just målade upp. Man skiter i vilken division laget spelar. Huvudsaken är att man älskar laget, liksom. Jag tycker att Timrå IK ska spela i elitserien, man har byggt upp föreningen så att det ska vara ett rimligt krav. Att bara älska laget, förutsättningslöst, är att blunda för sanningen.