Norge får nog ses osm tvåa, MODO hade ju fem spelare - Henrik, Daniel, Peter, Samuel, Tobias med, alla MODO-iter. Norge hade väl fyra Modoiter.
Men den bäste var sannerligen en norrbagge.
Nu kanske inte varje modoit har samma inställning som jag har vad det gäller Tre Kronor.
Men det är förvånansvärt många. Morgonen när Sverige åkte ur stötte jag på diverse arbetskamrater, när jag mötte hockeyintresserade sådana hade samtliga ett leende på läpparna.
Leendet förklarades inte, men alla visste vad det betydde. Det betydde "Foppa hinner hem till Lördag". Som en hemlig pakt som bara de invigda förstod.
För mig personligen så är det också så att är man born & raised vid Kempehallens fot granne med alla gamla legender är det svårt att bli på något annat sätt.
I VM har jag alltid hållit på det lag som haft mest Modoiter.
Ska man sedan analysera mitt förhållande till detta fenomen ytterligare så är det så att centralmakten, dvs Stockholm har alltid struntat i oss. Detta känner inte de flesta till, ofta har Stockholmarna mer koll på USA:s stater än de svenska landskapen. De skiter oftast i det de kallar norrlänningar, ofta med viss förakt dessutom.
Jodå, jag älskar Eken ändå efter mina 15 år där, dess kulturutbud och progressiva frammåtanda, men inte centralmakten. Jag blir oftast glad när Stockholm får lämna över makt till Bryssel, där ser man oftast på oss för vad vi är - en dynamisk liten stad i norra Europa.
Därför har jag också vissa svårigheter för centralmakten i syd som inte ens kan peka ut Ö-vik på en karta. Okunskap och etnocentrism tål jag inte.
Men man kan heller inte ta allt för hårt på detta.
Summa sumarum och regel numero uno lyder alltså som följer:
MODO KOMMER ALLTID I FÖRSTA HAND, CENTRALMAKTEN DÄR NERE, DVS STOCKHOLM NÅGONSTANS DÄREFTER
hellge: Det bästa av allt med årets OS måste väl ändå vara att nr 21 visade för hela världen att han är en skugga av sitt forna jag, det lär ju betyda att han inte spelar i NHL utan han kanske kan göra ett försök även nästa år med att få det där förbannade SM-Guldet med modo.
hellge: Hehe jo man brukar lätt känna igen en stockholmare t.o.m. utan att jag behöver höra hans röst eller något annat. Det räcker att läsa några inlägg i ett forum, irc eller något annat liknande chat-system. Dom är lätta att känna igen.
· 
· 
Norge får nog ses osm tvåa, MODO hade ju fem spelare - Henrik, Daniel, Peter, Samuel, Tobias med, alla MODO-iter. Norge hade väl fyra Modoiter.
Men den bäste var sannerligen en norrbagge.
Nu kanske inte varje modoit har samma inställning som jag har vad det gäller Tre Kronor.
Men det är förvånansvärt många. Morgonen när Sverige åkte ur stötte jag på diverse arbetskamrater, när jag mötte hockeyintresserade sådana hade samtliga ett leende på läpparna.
Leendet förklarades inte, men alla visste vad det betydde. Det betydde "Foppa hinner hem till Lördag". Som en hemlig pakt som bara de invigda förstod.
För mig personligen så är det också så att är man born & raised vid Kempehallens fot granne med alla gamla legender är det svårt att bli på något annat sätt.
I VM har jag alltid hållit på det lag som haft mest Modoiter.
Ska man sedan analysera mitt förhållande till detta fenomen ytterligare så är det så att centralmakten, dvs Stockholm har alltid struntat i oss. Detta känner inte de flesta till, ofta har Stockholmarna mer koll på USA:s stater än de svenska landskapen. De skiter oftast i det de kallar norrlänningar, ofta med viss förakt dessutom.
Jodå, jag älskar Eken ändå efter mina 15 år där, dess kulturutbud och progressiva frammåtanda, men inte centralmakten. Jag blir oftast glad när Stockholm får lämna över makt till Bryssel, där ser man oftast på oss för vad vi är - en dynamisk liten stad i norra Europa.
Därför har jag också vissa svårigheter för centralmakten i syd som inte ens kan peka ut Ö-vik på en karta. Okunskap och etnocentrism tål jag inte.
Men man kan heller inte ta allt för hårt på detta.
Summa sumarum och regel numero uno lyder alltså som följer:
MODO KOMMER ALLTID I FÖRSTA HAND, CENTRALMAKTEN DÄR NERE, DVS STOCKHOLM NÅGONSTANS DÄREFTER