Själv hoppas jag som fan på slutspel. Ända sedan krysset mot Brynäs har jag, märkligt nog, fått allt kraftigare spaspmer i slutspelsknäet. Kan inte tolka det som annat än varsel om ett snart förestående mirakel. Men, det kan ju så klart vara begynnande Parkinsons också. En torsk i afton, och det blir att beställa tid hos neurologen.
Hursom är det en synnerligen spännande hockeytid, just precis nu. Nästan allt kan hända, utom det riktigt Bruna (=kvalserien). Finns ju ett antal sköna scenarion som skulle rendera i långvarig hockeyribba. Såsom att Timrå snyter slutspelsplatsen en poäng före Modo (kan ni föreställa er hur roligt det skulle vara att följa d o m modolidreaktionerna?). Ett annat alternativ, som också som av en händelse innefattar Modo, är om Timrå är bortspelade inför Lule-matchen, och sedan släpper in ett jävligt lättvindligt segermål i slutsekunderna varpå Lule tar sista platsen med ett hårstrås marginal.
Hoho. Skadeglädje är inte allt, men mycket. Alternativet där såväl seger- som skadedito får förenas i ett enda lyckorus är onekligen jävligt tilltalande. Faktum är att det rent objektivt rent av torde vara så tilltalande att det nästan inte borde f å gå på annat vis. Någon form av gudomlig rättvisa finns det väl ändå.
Dr.Krykov: Är "att försvara sina gränser" att invadera ett annat land? Eller betraktar du Ukraina som en en del av Ryssland på något sätt? Ska vi även slänga med Baltikum, Kaukasus och delar av Centralasien, så är den Sovjetiska idyllen återförd
