Själv hoppas jag som fan på slutspel. Ända sedan krysset mot Brynäs har jag, märkligt nog, fått allt kraftigare spaspmer i slutspelsknäet. Kan inte tolka det som annat än varsel om ett snart förestående mirakel. Men, det kan ju så klart vara begynnande Parkinsons också. En torsk i afton, och det blir att beställa tid hos neurologen.
Hursom är det en synnerligen spännande hockeytid, just precis nu. Nästan allt kan hända, utom det riktigt Bruna (=kvalserien). Finns ju ett antal sköna scenarion som skulle rendera i långvarig hockeyribba. Såsom att Timrå snyter slutspelsplatsen en poäng före Modo (kan ni föreställa er hur roligt det skulle vara att följa d o m modolidreaktionerna?). Ett annat alternativ, som också som av en händelse innefattar Modo, är om Timrå är bortspelade inför Lule-matchen, och sedan släpper in ett jävligt lättvindligt segermål i slutsekunderna varpå Lule tar sista platsen med ett hårstrås marginal.
Hoho. Skadeglädje är inte allt, men mycket. Alternativet där såväl seger- som skadedito får förenas i ett enda lyckorus är onekligen jävligt tilltalande. Faktum är att det rent objektivt rent av torde vara så tilltalande att det nästan inte borde f å gå på annat vis. Någon form av gudomlig rättvisa finns det väl ändå.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
