Så jävla stolt och lycklig just nu. Säga vad man vill om Timrå, men nog fan är det en ynnest att få vara supporter till detta lag. Ynnest!
Stor eloge också till dom som fått mest skit under säsongen: ledningen. Nej, jag tänker inte gå 'vad säger ni nu då, va va va?' on your asses. Men: man gick emot oss, pöbeln, sa: tack, men nej tack, till Aravirta och proklamerade sitt stöd för Challe. Vi trodde det inte då, men jävlar vilket bra beslut det var.
Det som visats upp under slutet av den här säsongen är något av det mäktigaste jag varit med om som timråsupporter. Visst, det är sant: ingenting har vunnits än. Förutom just chansen att vinna något. Likväl: att vinna, kryssa och vägra förlora sig genom alla dessa kniven-mot-strupen-matcher...jag finner icke ord. Helt fantastiskt.
Själva slutspelet orkar jag inte tänka på just nu. I konkreta termer. Dock har jag en enda, pulsbultande mening som dunkar i bakgrunden: ta hem skiten nu. Efter vad vi genomlevt och presterat dom sista veckorna känner jag...bring it on. Jag räds inte ett enda lag i den här serien. SM-guldet känns lika ouppnåeligt som slutspel gjorde när kvalseriespöket buhuuu-ade som värst.
I kväll är vi nöjda. I morgon vill jag börja känna hungern igen. Låt oss älska de utmaningar vi kommer att ställas inför. Kan vi ta det? Klart vi kan. Vi är Timrå. Give us hell.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
Stor eloge också till dom som fått mest skit under säsongen: ledningen. Nej, jag tänker inte gå 'vad säger ni nu då, va va va?' on your asses. Men: man gick emot oss, pöbeln, sa: tack, men nej tack, till Aravirta och proklamerade sitt stöd för Challe. Vi trodde det inte då, men jävlar vilket bra beslut det var.
Det som visats upp under slutet av den här säsongen är något av det mäktigaste jag varit med om som timråsupporter. Visst, det är sant: ingenting har vunnits än. Förutom just chansen att vinna något. Likväl: att vinna, kryssa och vägra förlora sig genom alla dessa kniven-mot-strupen-matcher...jag finner icke ord. Helt fantastiskt.
Själva slutspelet orkar jag inte tänka på just nu. I konkreta termer. Dock har jag en enda, pulsbultande mening som dunkar i bakgrunden: ta hem skiten nu.
Efter vad vi genomlevt och presterat dom sista veckorna känner jag...bring it on. Jag räds inte ett enda lag i den här serien. SM-guldet känns lika ouppnåeligt som slutspel gjorde när kvalseriespöket buhuuu-ade som värst.
I kväll är vi nöjda. I morgon vill jag börja känna hungern igen. Låt oss älska de utmaningar vi kommer att ställas inför. Kan vi ta det? Klart vi kan.
Vi är Timrå. Give us hell.
Just det: Hockey är en UNDERBAR sport!!!!1