Timrå IK

Dream Team:

MoDo tillhör inte den skaran på långa vägar. Jag är bara glad att plågan är över för denna gång.

Timrå däremot fortsätter att skämma ut sig i slutspelet. Nu när storebror är ute ur bilden så får ni stå där ensamma i mediabruset och hur förvaltar ni tillfället?

Jävlaranamma, stenhård fight till slutsignalen och iskall kaxighet?

Nej, defensivt styrspel på hemmaplan, gråt på domaren, gråt på varandra och allt är åt helvete i media. Snyft, fräs och yl. Halvtomma läktare och obefintligt intresse att följa med på bortamatch en solig lördag i slutet på mars.

Det är så pinsamt att se att ni redan gett upp allihopa, som att ni innerst inne själva vet om att ni inte har i slutspelet att göra.

Ni har ju ett förbannat frejdigt spel i grunden, men när det börjar bli viktigt så vågar ni inte spela ut det utan ni faller tillbaka till något slags styrspel som ni inte alls behärskar.

Tigerbalsam påbjudet i alla suspar idag, annars är ni körda.

bisterfinnen:

Men lilla gubben, jag förstår att du har det jobbigt nu. Inte främst för att ni har spelat klart, det tror jag ni precis som du antyder är ganska tacksamma för. Värre är väl era framtidsutsikter, för är det i något lag man verkligen kan snacka om "det var bättre förr" så är det i Modo.

Det anmärkningsvärda i det här fallet är att "förr" i ert fall bara ligger 3 år bakåt i tiden när man i vanliga fall när uttrycket används brukar ha tidsperspektiv i form av åtminstone decennier. Ert förfall sedan 3 år tillbaka saknar motstycke i svensk idrottshistoria, sällan har klyschan "upp som en sol, ner som en pannkaka" stämt bättre.

Det är ingen skräll att Västernorrland finest spelar slutspel i år, det är snarare dramatiken som krävdes för detta som är överraskande.

Att ni ändå var med i slutspelsracet är däremot lite förvånande....