Sitter och lyssnar på Ulf Lundell och spåret "Evangeline" från albumet med samma namn.
Bland det vackraste och finaste låtar jag känner till. Man blir knäsvag av lycka när man hör detta alster.
Fick t.o.m. insipiriation till en dikt som handlar om kärlek och misär. Om hur fort allt kan vända. Hur lycka kan förbytas i olycka. Passar väl in på Timrå IK. Har "lånat" 2-3 meningar från landsfadern våran.
Här har ni den:
En ros röd som blod, tatuerat på mitt skulderblad och dina ord du sa en gång i begynnelsen gör mig fantastiskt glad.
Full av hopp, full av liv ska jag vandra ensam om kvällarna, om nätterna i månens sken. Jag har rest mig upp igen och driver omkring utan mening eller mål. Det är slut nu på mina djupa dykningar ner i skiten. Försök förstå.
Ännu en vandring in i förvandling. Mållös stannar jag till, utanför ditt fönster tittar mig omkring, jag ser underbara ting. Det lyser i rummet ovanpå jag kan inte riktigt förstå varför du i från mig stack. I min själ skar du djupa jack.
Allt det fina vi byggt upp under lång tid - blåste bort. Vår resa blev allt för kort. Det hela var på känn. Men jag var bedövad då, avtrubbad och långt ner, långt från dig. Först nu jag förstår hur illa jag dig gjort.
Men tiden klockan stannar ej, Nej tiden går inte att vrida tillbaks. Men ska jag bara glömma, ska jag bara gömma mina känslor för dig. I mitt hjärta är du min. Kan vara svårt att tro. Med mig kanske du inte finner ro.
Men jag ristar med kniv i stammen här bredvid vad jag känner. Lyssna nu jag bekänner. Försök förstå. Jag skriver med krita på din fasad som om du öppnar ögonen nu. Ska jag visa dig mitt innersta. Kan bara säga förlåt. Snälla Du försök förstå.
Åh, så underbart det är med landslagsuppehåll. Att vakna upp utan att ha somnat besviken, att inte gå runt på dagarna utan behov att förbereda sig för att inte brusa upp under kvällen.
Aldrig har ett landslagsuppehåll kommit så lägligt för mig.
Bland det vackraste och finaste låtar jag känner till. Man blir knäsvag av lycka när man hör detta alster.
Fick t.o.m. insipiriation till en dikt som handlar om kärlek och misär. Om hur fort allt kan vända. Hur lycka kan förbytas i olycka. Passar väl in på Timrå IK. Har "lånat" 2-3 meningar från landsfadern våran.
Här har ni den:
En ros röd som blod, tatuerat på mitt skulderblad och dina ord du sa en gång i begynnelsen gör mig fantastiskt glad.
Full av hopp, full av liv ska jag vandra ensam om kvällarna, om nätterna i månens sken. Jag har rest mig upp igen och driver omkring utan mening eller mål. Det är slut nu på mina djupa dykningar ner i skiten. Försök förstå.
Ännu en vandring in i förvandling. Mållös stannar jag till, utanför ditt fönster tittar mig omkring, jag ser underbara ting. Det lyser i rummet ovanpå jag kan inte riktigt förstå varför du i från mig stack. I min själ skar du djupa jack.
Allt det fina vi byggt upp under lång tid - blåste bort. Vår resa blev allt för kort. Det hela var på känn. Men jag var bedövad då, avtrubbad och långt ner, långt från dig. Först nu jag förstår hur illa jag dig gjort.
Men tiden klockan stannar ej, Nej tiden går inte att vrida tillbaks. Men ska jag bara glömma, ska jag bara gömma mina känslor för dig. I mitt hjärta är du min. Kan vara svårt att tro. Med mig kanske du inte finner ro.
Men jag ristar med kniv i stammen här bredvid vad jag känner. Lyssna nu jag bekänner. Försök förstå. Jag skriver med krita på din fasad som om du öppnar ögonen nu. Ska jag visa dig mitt innersta. Kan bara säga förlåt.
Snälla Du försök förstå.