Jag håller på Timrå IK och det har jag alltid gjort. Den kärleken gör ju inte att man är blind för att det finns en jävla massa saker som inte är optimalt med klubben, allt i från hur väggarna ser ut bakom ståplatsläktaren, örnhelvetet, våra kassa juniorkullar på slutet och Lehtonens skridsko. Jag skulle vilja att alla runt om klubben, ledare och funktionärer, ständigt drevs efter att vi ska vara bäst på det vi kan vara. Vi ska ha bästa utbildningen av ungdomsspelare - inget säger att vi inte kan ha det i Timrå. Vi ska ha de snyggaste souvenirerna - att de är snyggast behöver inte göra dem dyrare. Vi ska ha den bästa webben - inte heller oöverkomligt dyrt. Vi ska ha de mest nöjda sponsorerna, i termer av visad ödmjukhet och uppskattning, kommunikation och smidighet inför specialönskemål. Vi ska ha den mest effektiva biljettförsäljningen med fler paketlösningar och snabbfotade lösningar för att få ut ett par plåtar till när det inte är slutsålt. Och så vidare, och så vidare.
Men ändå måste man ha lite perspektiv. Timrå spelar sina matcher i en avfolkningsbygd och konkurrerar om intresse och lojalitet med ett ligalag i basket och ett (nåja) fotbollslag i ettan. Plus att det finns självplågare i distriktet som håller på bobbarna och vi dessutom delar län med ett annat elitserielag. Det kunde vara enklare...
Klubben går trots det mot sin elfte raka säsong i högsta serien. Sju andra klubbar har längre sviter. Under de elva åren är det i princip Färjestad som alltid varit före i tabellen (vi har slutat före en gång), i övrigt har det faktiskt varit ganska omväxlande. Vi har mäktat med sju slutspel på elva säsonger.
Var det bättre förr? På 50-60-70 talet gjorde vi 18 raka säsonger i högsta serien som i och för sig omfattade 16 lag då. 11 gånger var vi bland de 8 bäst placerade, motsvarande att klara slutspel nu. Klart jämförbart utfall alltså.
Finns det en massa saker som kan vara bättre? Oooja! Ändå är jag en lallande fåne då, jag tycker att klubbens prestation givet förutsättningarna är magnifikt starkt. Vi är ett small-market lag med en relativt liten supporterbas i närområdet och nationellt. Vi har på många sätt ett svårare utgångsläge än konkurrenterna. Nog fan vill jag ha ett guld, den där perfekta säsongen där allt rullar rätt. Får vi till det behöver det inte ta en evighet. Men realistiskt tar det tio år till från där vi är idag att bli någon form av stormakt i svensk hockey om vi överhuvudtaget kan bli det. HV tog ett slumpguld på vägen men behövde annars 20 år ungefär från nykomling till nuvarande status som storlag. Färjestad samma sak men de var med tjugo år tidigare än HV. Brynäs hade en dynasti på sin tid när de var bäst på att driva hockeyklubb i Sverige och Djurgården har varit bra i alla enskilda årtionden. I övrigt är det enskilda blixtnedslagsguld i Umeå, Skellefteå, Malmö och Ö-vik.
Jag tror att det är en styrka och ingen svaghet att ha med en sån kille som Tomas Johansson i klubbledningen, en person som kan klubben och kan svensk ishockey. Hans track record sett till utfall är grymt positivt, inte negativt. Kan någon säga vem av klubbledarna som lyckats bättre med en turn-around i modern tid? Mårds i Linköping? Ja, men med bättre förutsättningar, ändå är ekonomin klart tveksam oaktat Hugo Stenbeck. PeA Israelsson i Skellefteå? Gjort något liknande. Färjestad och HV? Gjort väldigt mycket bra saker. Särskilt HV.
Bedömningen av klubbens resultat sitter i betraktarens ögon, där har ni mitt perspektiv i alla fall. Bedömningen om TJ:s personlighet, ledarstil, huruvida han har handsvett eller mjäll - vet inte. Kan någon annan göra ett bättre jobb? Klart någon kan, men jag vet inte vem just nu och känner ingen panik att byta.
· · 
Jag håller på Timrå IK och det har jag alltid gjort. Den kärleken gör ju inte att man är blind för att det finns en jävla massa saker som inte är optimalt med klubben, allt i från hur väggarna ser ut bakom ståplatsläktaren, örnhelvetet, våra kassa juniorkullar på slutet och Lehtonens skridsko. Jag skulle vilja att alla runt om klubben, ledare och funktionärer, ständigt drevs efter att vi ska vara bäst på det vi kan vara. Vi ska ha bästa utbildningen av ungdomsspelare - inget säger att vi inte kan ha det i Timrå. Vi ska ha de snyggaste souvenirerna - att de är snyggast behöver inte göra dem dyrare. Vi ska ha den bästa webben - inte heller oöverkomligt dyrt. Vi ska ha de mest nöjda sponsorerna, i termer av visad ödmjukhet och uppskattning, kommunikation och smidighet inför specialönskemål. Vi ska ha den mest effektiva biljettförsäljningen med fler paketlösningar och snabbfotade lösningar för att få ut ett par plåtar till när det inte är slutsålt. Och så vidare, och så vidare.
Men ändå måste man ha lite perspektiv. Timrå spelar sina matcher i en avfolkningsbygd och konkurrerar om intresse och lojalitet med ett ligalag i basket och ett (nåja) fotbollslag i ettan. Plus att det finns självplågare i distriktet som håller på bobbarna och vi dessutom delar län med ett annat elitserielag. Det kunde vara enklare...
Klubben går trots det mot sin elfte raka säsong i högsta serien. Sju andra klubbar har längre sviter. Under de elva åren är det i princip Färjestad som alltid varit före i tabellen (vi har slutat före en gång), i övrigt har det faktiskt varit ganska omväxlande. Vi har mäktat med sju slutspel på elva säsonger.
Var det bättre förr? På 50-60-70 talet gjorde vi 18 raka säsonger i högsta serien som i och för sig omfattade 16 lag då. 11 gånger var vi bland de 8 bäst placerade, motsvarande att klara slutspel nu. Klart jämförbart utfall alltså.
Finns det en massa saker som kan vara bättre? Oooja! Ändå är jag en lallande fåne då, jag tycker att klubbens prestation givet förutsättningarna är magnifikt starkt. Vi är ett small-market lag med en relativt liten supporterbas i närområdet och nationellt. Vi har på många sätt ett svårare utgångsläge än konkurrenterna. Nog fan vill jag ha ett guld, den där perfekta säsongen där allt rullar rätt. Får vi till det behöver det inte ta en evighet. Men realistiskt tar det tio år till från där vi är idag att bli någon form av stormakt i svensk hockey om vi överhuvudtaget kan bli det. HV tog ett slumpguld på vägen men behövde annars 20 år ungefär från nykomling till nuvarande status som storlag. Färjestad samma sak men de var med tjugo år tidigare än HV. Brynäs hade en dynasti på sin tid när de var bäst på att driva hockeyklubb i Sverige och Djurgården har varit bra i alla enskilda årtionden. I övrigt är det enskilda blixtnedslagsguld i Umeå, Skellefteå, Malmö och Ö-vik.
Jag tror att det är en styrka och ingen svaghet att ha med en sån kille som Tomas Johansson i klubbledningen, en person som kan klubben och kan svensk ishockey. Hans track record sett till utfall är grymt positivt, inte negativt. Kan någon säga vem av klubbledarna som lyckats bättre med en turn-around i modern tid? Mårds i Linköping? Ja, men med bättre förutsättningar, ändå är ekonomin klart tveksam oaktat Hugo Stenbeck. PeA Israelsson i Skellefteå? Gjort något liknande. Färjestad och HV? Gjort väldigt mycket bra saker. Särskilt HV.
Bedömningen av klubbens resultat sitter i betraktarens ögon, där har ni mitt perspektiv i alla fall. Bedömningen om TJ:s personlighet, ledarstil, huruvida han har handsvett eller mjäll - vet inte. Kan någon annan göra ett bättre jobb? Klart någon kan, men jag vet inte vem just nu och känner ingen panik att byta.