Är det en fjantig dröm att man vill visa hela världen att man duger?! Man drömmer om att vinna flickan, sadla springaren, sno med sig äran, slå in sista målet. Man drömmer om att åka där ute på isen ut med de andra. Man spelar Playstation tills man vaknar mitt i natten och skriker till Corso: - Passa pucken då ditt super ego! Våra drömmar är naiva och romantiska. Det är bara cynikerna som stänger dörren om barnet här inuti... att Timrå IK ska vinna Guld. Perras uttalanden är ett öppet fönster rakt in. Det är svart vind där. Det är rymd. Hans ögon är som en spegel mot allt det vi drömmer om att kunna bli, Bäst. Vi supportrar kan få uppleva så mycket mer. Vi har tiotusen mil av outforskad mark här inne men vi väljer oftast den lätta vägen, vi är lata och bekväma, vi sjunker ner i soffan som en bit choklad tills vi upptäcker att livet sprang förbi oss, lurade upp oss läktaren när vi satt bakfulla och nerviga framför reprisen av matchen som vi inte gick på. Varför degraderar sig människor så fruktansvärt? Hänger packade i lyktstolpar. Kräks mitt på dagen på gågatan. Går runt i anusfläckade mjukisbyxor som om hela staden är hela deras vardagsrum. Slår sina barn i snabbköpskön. Använder ett ovårdat språk. Äter tusen kilo choklad fast de är feta som hus. Vägrar skaka hand med en svensk för att Gud vill det. Kallar alla svenska flickor för luder. Kallar alla invandrare för blattar. Vägrar läsa böcker. Älskar schlager. Varför? Vi förtjänar så mycket mer. Därför anser jag att Vi supportrar borde vara än mer förenade o sammanlänkade i gemenskap. Ibland om nätterna drömmer man att vi får tusen nya chanser och varje ny chans är en stjärna på himlen som bildar en stjärnbild som stavar Timrås namn över den svarta rymden. Det är världens fånigaste dröm. Kanske är det just därför jag älskar den. Kanske just därför, borde alla vara på plats så ofta det går på hemmamatcherna denna säsong. För tänk om drömmen blir sann?! Då har man gjort sitt största misstag i sitt korta liv genom att inte vara där!
· 
Man drömmer om att vinna flickan, sadla springaren, sno med sig äran, slå in sista målet.
Man drömmer om att åka där ute på isen ut med de andra.
Man spelar Playstation tills man vaknar mitt i natten och skriker till Corso:
- Passa pucken då ditt super ego!
Våra drömmar är naiva och romantiska. Det är bara cynikerna som stänger dörren om barnet här inuti... att Timrå IK ska vinna Guld.
Perras uttalanden är ett öppet fönster rakt in. Det är svart vind där. Det är rymd.
Hans ögon är som en spegel mot allt det vi drömmer om att kunna bli, Bäst.
Vi supportrar kan få uppleva så mycket mer.
Vi har tiotusen mil av outforskad mark här inne men vi väljer oftast den lätta vägen, vi är lata och bekväma, vi sjunker ner i soffan som en bit choklad tills vi upptäcker att livet sprang förbi oss, lurade upp oss läktaren när vi satt bakfulla och nerviga framför reprisen av matchen som vi inte gick på.
Varför degraderar sig människor så fruktansvärt?
Hänger packade i lyktstolpar. Kräks mitt på dagen på gågatan. Går runt i anusfläckade mjukisbyxor som om hela staden är hela deras vardagsrum. Slår sina barn i snabbköpskön. Använder ett ovårdat språk. Äter tusen kilo choklad fast de är feta som hus. Vägrar skaka hand med en svensk för att Gud vill det. Kallar alla svenska flickor för luder. Kallar alla invandrare för blattar. Vägrar läsa böcker. Älskar schlager.
Varför? Vi förtjänar så mycket mer.
Därför anser jag att Vi supportrar borde vara än mer förenade o sammanlänkade i gemenskap.
Ibland om nätterna drömmer man att vi får tusen nya chanser och varje ny chans är en stjärna på himlen som bildar en stjärnbild som stavar Timrås namn över den svarta rymden.
Det är världens fånigaste dröm.
Kanske är det just därför jag älskar den.
Kanske just därför, borde alla vara på plats så ofta det går på hemmamatcherna denna säsong.
För tänk om drömmen blir sann?!
Då har man gjort sitt största misstag i sitt korta liv genom att inte vara där!