Så här på hösten när regnet o blåsten gör allt kolsvart så är det många som grottar ner sig i en svår gothperiod. Bara svettiga män i solglasögon som står och knarkdarrar i rök. Fantastiskt.
Mitt liv just nu är ohälsosamt hektiskt men det går väl över. Stressen är ett blåmärke. Jag överlever. Men det kan vara körigt att få ihop tillvaron ibland.
Igår kväll efter hockeyn o DIF-HV (en fantastiskt bra match f.ö) la jag mig och läste en hockeybilaga och det var fantastiskt att upptäcka att jag helt och hållit kopplat bort resten av livet under en hel timma när jag sedan skulle lägga undan tidningen och släcka nattlampan. Timrå är som en drog, den kapar det förflutna och stänger av oron för framtiden. Sagolikt. Sen drömde jag om säsongen igen, vaknade utvilad och lycklig.
Idag vaknade jag tidigt. Jag satte ner fötterna i mina Timrå-tofflor (Japp!) går ut och brygger mitt Röda Zoega kaffe. Medan det sker drar jag på mig Timrå-tröjan (alltid original!) och tar fram min Timrå-kopp, brer en macka med grabbens Timråkniv och häller upp fil med All-Bran i grabbens (idag min) Timrå-tallrik. Jag äter min frukost till Timrå. (Timrå-sånger, om ni undrar.)
Om det är löjligt? Inte lite heller. Om det känns bra? Mycket.
Sedan tar jag fram mina Hockeybilagor igen, knyter min Timrå-slips och räknar timmarna till match. Timrå- Västra Frölunda ikväll.
· 
· 
