Timrå IK

Simmalugnt: Jag är väl hyfsad modoit vad jag vet, trots att jag är i hela HS.

Ännu en gång sitter man här efter match förälskad, förförd, darrig, genomsvett, förfärad. Jag är både varm och kall. Både tömd och proppfull.

Ingenting slår den här känslan.
Det finns inget morfin som slår den här glädjevågen.
Ingen eld är lika vacker som den blodröda kärlek som strömmar från världens vackraste lag .
Tack Timrå.

Timrå- VF 6-2 inför ett kokande EON.
Flaggorna, sångerna, värmen, stoltheten.
Jag vågade knappt tro detta. Jag hoppades.
Som när man var mycket ung och vacker och inbillade sig att Anki från klass 8 b faktiskt inte bara tittade på en där i korridoren utan att hon faktiskt SÅG en mitt i vimlet en solyrslig majmorgon för tusentals års sedan.

Det här är Timrå Hockey när den är som allra bäst.
Febrig, intensiv, känslofylld, symfonisk.
Jag blir sedd och verklig genom mitt favoritlags seger. Det är fantastiskt.

Pikkarainens tackling som sätter nivån på matchen. VF är chockat o groggy o som en tiger slår mot ett sårat byte sätter vi in stöten.

Vi leder ES. Kan vi inte ha säsongen klar redan?
Det blir en spännade säsong. Minst sagt.
Jag har haft en fruktasnvärd månad av ångest över hur detta ska gå. Missmodet har gett mig ett ansikte.

Ikväll är jag lycklig igen.
Nu ska jag sjunga ”Timrå IK är dom bästa” tills grannarna ringer Securitas.