Stora matcher kräver stor teve därför så köpte jag igår, lagom till Modo-Timrå, en mäktig 46 tums LED-TV. Jag tror jag gjorde rätt eftersom jag tror att det är som att vara där ikväll. Nästan.
Jag drömde i natt att jag var på matchen ikväll. Sitter nu i Timrå tröja (original), Timrå kallingar på, har Timrå koppen bredvid o naturligtvis Timrå tofflorna på fötterna. Det här är hela Västernorrlands derby o snart hela Sveriges. Det kommer att bli så för det har jag drömt om. Vill ni veta hur drömmen såg ut som jag hade om matchen? Ni har inget val eftersom jag berättar det ändå nu.
Det är elektriskt. Det är en storm. Det är fingrarna i kontakten. Hirso Vs Sussie blir istället Pikkarainen Vs Sussie o även Halonen Vs Tollefsen. Hockeyn är underbar. Den följer inga regler, inga uppställda mallar. Anfallsspel är så vackert! Pikkarainen kommer rätt direkt, till allt, tacklingar, brytningar, passningar. Givetvis kommer han rätt till en kapning också, av Sussie o även Skröder och får sig ett par Utvisningar. Hans blick? Tom. Galen. Underbar.
Hirso kommer fri två gånger i matchen. Mot SSK, Frölunda, Brynäs skulle han gjort mål på båda de chanserna. Nu bränner han en, den andra sitter så Vackert så att klockorna stannar.
Sussie måste kliva av liksom gamle Svarten, Det var nåt med hasen.
Men det var det här med Pikkarainen. En galning som är polare med nån i ovan. En fullständigt vansinnig människa för evigt inristad i den rödvita-historien. Jag älskar sånt. Jag älskar när galningar får en chans till revansch och tar den. Som idag.
Modo är fortfarande en spottkopp för Timrå. Det låg en del ”hat” i luften innan matchen. Timrå vann. Typiskt nog på en försvarsmiss i denna underbara, kärleksfulla anfallsmatch där Hirso åter igen bevisade att han är en Timrås bästa center, och där Lander och Erixon stal showen från Svartvadet och Josefsson.
Jag hoppas min nya TV lever upp till drömmen o att kallingarna fortfarande bringar tur.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Jag tror jag gjorde rätt eftersom jag tror att det är som att vara där ikväll. Nästan.
Jag drömde i natt att jag var på matchen ikväll. Sitter nu i Timrå tröja (original), Timrå kallingar på, har Timrå koppen bredvid o naturligtvis Timrå tofflorna på fötterna.
Det här är hela Västernorrlands derby o snart hela Sveriges.
Det kommer att bli så för det har jag drömt om.
Vill ni veta hur drömmen såg ut som jag hade om matchen? Ni har inget val eftersom jag berättar det ändå nu.
Det är elektriskt. Det är en storm. Det är fingrarna i kontakten.
Hirso Vs Sussie blir istället Pikkarainen Vs Sussie o även Halonen Vs Tollefsen.
Hockeyn är underbar. Den följer inga regler, inga uppställda mallar.
Anfallsspel är så vackert!
Pikkarainen kommer rätt direkt, till allt, tacklingar, brytningar, passningar. Givetvis kommer han rätt till en kapning också, av Sussie o även Skröder och får sig ett par Utvisningar.
Hans blick? Tom. Galen. Underbar.
Hirso kommer fri två gånger i matchen. Mot SSK, Frölunda, Brynäs skulle han gjort mål på båda de chanserna.
Nu bränner han en, den andra sitter så Vackert så att klockorna stannar.
Sussie måste kliva av liksom gamle Svarten, Det var nåt med hasen.
Men det var det här med Pikkarainen.
En galning som är polare med nån i ovan.
En fullständigt vansinnig människa för evigt inristad i den rödvita-historien. Jag älskar sånt.
Jag älskar när galningar får en chans till revansch och tar den. Som idag.
Modo är fortfarande en spottkopp för Timrå.
Det låg en del ”hat” i luften innan matchen. Timrå vann.
Typiskt nog på en försvarsmiss i denna underbara, kärleksfulla anfallsmatch där Hirso åter igen bevisade att han är en Timrås bästa center, och där Lander och Erixon stal showen från Svartvadet och Josefsson.
Jag hoppas min nya TV lever upp till drömmen o att kallingarna fortfarande bringar tur.
Redigerad kommentar