Tvåtallar: Ja man känner sig maktlös och villrådig. Jag tror likt många andra att Sonnie är skillnaden mellan en bra säsong och en jävligt bra/fantastisk säsong. Jag vet att många lever med små marginaler och kämpar med att få hushållsekonomin att gå ihop, men ändå. Summan jag nämnde motsvarar ungefär tre krogkvällar. Tänk att tillsammans vara med att skapa förutsättningar för något som kan skänka oss värme och glädje under resten av våra liv. Något som ger en glädje och stolthet som vi kan kan överföra till våra barn och barnbarn. Det känns som om detta kan vara den säsongen vi alla längtat efter och att Sonnie är den sista pusselbiten som fattas för att pusslet skall bli komplett.
En annan mer egoistisk aspekt: Jag bävar för att se Vf-Timrå i Scandinavium med Sonnie på isen i en Indianströja. Det skulle kännas så fruktansvärt sjukt och vidrigt, må det aldrig ske!
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
En annan mer egoistisk aspekt: Jag bävar för att se Vf-Timrå i Scandinavium med Sonnie på isen i en Indianströja. Det skulle kännas så fruktansvärt sjukt och vidrigt, må det aldrig ske!