Det här skrev jag den 5/1 i år. Varsågod o må dåligt.
"vissa dagar hatar jag.
Jag kräks på den här trötta värdelösa hockeyn där de sämre spelarna (det finns undantag) kan skaka fram, ägnar sig åt att förlora på sämsta tänkbara sätt gång efter gång. Medelmåttornas triumf. Byfånarnas seger över allting.
De talanglösas glädje.
Bra dagar kan jag gå rak genom det där. Idag är ingen bra dag. Jag fastnar i deras sörja. Jag fastnar i allting. Jag umgås med låga tankar. Jag sjunker och blir låg själv. Jag är gammal. Jag reagerar surt på allting. Jag försöker ta ett djupt andetag och bara skita i det men vissa dagar är det svårt. De flesta dagar är dock inte som de här och det är så klart tur.
vissa dagar är man en främling överallt. vissa dagar går man fel i sin egen stad eftersom man inte har en karta, inte vet vart man ska, eller varför man ens gick ut genom dörren. vissa dagar är soffan en kontinent och teven en älskarinna. vissa dagar hjälper inte ens tabletterna.
vissa dagar går man ensam i genom väldiga folkhav. vissa dagar är alla glada människor klädd i banlonpolos. vissa dagar är hela världen en euforisk glädje. vissa dagar får jag för mig att det jag gör, och det jag gjort, saknar betydele och då blir jag trött och rädd för att jag inte ska orka och att medelmåttorna med sina klor och huggtänder ska vinna en match mot Timrå IK, att jag ska skita i att allt det här, och ägna mig åt ett riktigt jobb, pilla naveln eller nåt.
vissa dagar är världen en spottkopp. Man fastnar med snorren i gylfen. Man hamnar bredvid ett partygäng på bussen. Det snöar överallt. Ingenting känns betydelsefullt. Tillvaron sitter som en gammal överrock. Livet är ett par resårslösa kalsonger. vissa dagar är bara en fimp i en pissränna. vissa dagar är bara bakfylla och ångest. vissa dagar är hockey en fullständigt meningslös sport som kidnappats av drängfulla tonåringar med nedhasade jeans och gluggar mellan tänderna. vissa dagar vill man ta en hammare och slå in glaset på varje fönster i hela världen.
Varför? Eftersom fönster är ögon i den här gråa, stinkande hockeylunken som liksom aldrig vill ta slut.
vissa dagar är som rövhål. vissa dagar är som ljummen öl, som misshandel.
Det är reklam och skit i brevlådan. Folk på forum hatar en utan anledning. Man är en tjock, blek och en ful fet typ som borde gå och träna mer. Man tackar ja till skit. Man säger nej till guld.
vissa dagar är alla man träffar skelande, enägda fiender med vapen innanför rocken, självmordsbombare med sneda, gula ögon och ett blött handslag.
Man är bara gammal, grå och fruktanvärt pinsamt självömkande.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Varsågod o må dåligt.
"vissa dagar hatar jag.
Jag kräks på den här trötta värdelösa hockeyn där de sämre spelarna (det finns undantag) kan skaka fram, ägnar sig åt att förlora på sämsta tänkbara sätt gång efter gång. Medelmåttornas triumf. Byfånarnas seger över allting.
De talanglösas glädje.
Bra dagar kan jag gå rak genom det där. Idag är ingen bra dag. Jag fastnar i deras sörja. Jag fastnar i allting. Jag umgås med låga tankar. Jag sjunker och blir låg själv.
Jag är gammal. Jag reagerar surt på allting. Jag försöker ta ett djupt andetag och bara skita i det men vissa dagar är det svårt.
De flesta dagar är dock inte som de här och det är så klart tur.
vissa dagar är man en främling överallt.
vissa dagar går man fel i sin egen stad eftersom man inte har en karta, inte vet vart man ska, eller varför man ens gick ut genom dörren.
vissa dagar är soffan en kontinent och teven en älskarinna.
vissa dagar hjälper inte ens tabletterna.
vissa dagar går man ensam i genom väldiga folkhav.
vissa dagar är alla glada människor klädd i banlonpolos.
vissa dagar är hela världen en euforisk glädje.
vissa dagar får jag för mig att det jag gör, och det jag gjort, saknar betydele och då blir jag trött och rädd för att jag inte ska orka och att medelmåttorna med sina klor och huggtänder ska vinna en match mot Timrå IK, att jag ska skita i att allt det här, och ägna mig åt ett riktigt jobb, pilla naveln eller nåt.
vissa dagar är världen en spottkopp. Man fastnar med snorren i gylfen.
Man hamnar bredvid ett partygäng på bussen. Det snöar överallt.
Ingenting känns betydelsefullt. Tillvaron sitter som en gammal överrock. Livet är ett par resårslösa kalsonger.
vissa dagar är bara en fimp i en pissränna.
vissa dagar är bara bakfylla och ångest.
vissa dagar är hockey en fullständigt meningslös sport som kidnappats av drängfulla tonåringar med nedhasade jeans och gluggar mellan tänderna. vissa dagar vill man ta en hammare och slå in glaset på varje fönster i hela världen.
Varför? Eftersom fönster är ögon i den här gråa, stinkande hockeylunken som liksom aldrig vill ta slut.
vissa dagar är som rövhål.
vissa dagar är som ljummen öl, som misshandel.
Det är reklam och skit i brevlådan. Folk på forum hatar en utan anledning. Man är en tjock, blek och en ful fet typ som borde gå och träna mer. Man tackar ja till skit. Man säger nej till guld.
vissa dagar är alla man träffar skelande, enägda fiender med vapen innanför rocken, självmordsbombare med sneda, gula ögon och ett blött handslag.
Man är bara gammal, grå och fruktanvärt pinsamt självömkande.
I morgon är en ny dag.
Redigerad kommentar
Hahl Bundy Kommentera 2010-01-05 16:47