Känns underbart uppfriskande att hålla på en förening som riktigt skriker och andas undergång i allt man företar sig. Just nu finns det inget som får mig att må bra när jag tänker på Timrå Ik. Och då är jag inte speciellt arg över förlusten, besviken - men inte arg. Den hade vi kommande, så att säga.
Hirschovits är nog, för mig, den största besvikelsen. Maken till slö och oengagerad förstacenter får man leta efter. Jag satte väldigt stor tilltro till honom inledningsvis, ville liksom att han skulle vara den stora, trygga och spelskickliga centern vi behövde luta oss mot. Men nej, det är han inte.
Men det är något fundamentalt fel i hela truppen, i hela föreningen. Det anas ond, bråd död. Jag trodde att vi skulle slippa dansa på strecket i år. Att Perra skulle lotsa spelarna med säkerhet och att vi supportrar skulle få en behaglig resa till slutspel. Nu tvivlar jag.
Idag tycker jag bara att Pikkarainen kommer undan med hedern i behåll.
Nu kan väl AIK lika gärna vinna på lördag så spiken drivs i ordentligt. Sedan får vi väl se om Timrå lyckas resa sig efter uppehållet...
· 
