Befinner mig sedan två veckor i det stora äpplet, men även från detta avstånd känns stanken från vårt älskade, ruttnande lag. Parodiskt hur allt kan kuka ur, gång på gång. Har själv som bekant alltid hållt mig till smekarnas snarare än de örfilandes skara, men...nu börjar det bli lite för mycket. Lallandets tid är förbi, hög tid för korten på bordet.
Uppenbart är att i princip alla delar fallerat. Lagbygget är inte färdigt, men för dyrt. Spelarna är missnöjda. Publiken likaså. Tränarna kräver fler spelare - liksom vi - men ekonomin är havererad. Och på isen är det riktigt illa.
Så, den ljusa kontentan är att vi befinner oss i fritt fall på alla plan. Starkt jobbat! Nu måste det hända saker. Bort med dom som inte presterar i närheten av det dom får ohyggligt mycket pengar för att göra. In med sonnie, fyll på med billigare, hungriga spelare. Låt oss ha ett lag som kämpar för överlevnad.
Och för helvete - visa lite handlingskraft! Nu, när det verkligen behövs. Inte enbart när det gäller att vifta pekfinger åt spelare som beter sig illa.
Hualigen. Man kan säga mycket, men det är då faen aldrig tråkigt att vara timråsupporter. Deppigt och ångestalstrande, sure - men aldrig tråkigt.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
