Ingen kan som Stephen King skriva om en vinterstorm och människorna som fastnar i ett varuhus, eller på ett öde hotell, eller mannen som krockar i en regnstorm och vaknar upp med en osedvanligt levande död zon, och plötsligt kan förutse framtiden. Stephen King är vår tids Charles Dickens. I går kväll var det Stephen King storm över de Rödvita känslorna under o efter matchen, pga Rönnmark. Människor hukade i gränderna. Stormen yrde vågrät och iskall in under Timrå tröjan o halsduken.
Jag vet inte varifrån villfarelsen kommer att Sverige skulle ha bra domare. Sedvanlig svensk monumental självbild möjligen. Vi vet alltid bäst. Har Sverige bestämt sig för något så är det så, i resten av världen också. Det är en otäck brist på ödmjukhet. Sverige har oftast haft klantiga, värdelösa domare.
Alla som såg matchen igår måste hålla med om att det är ett flertal direkta tjänstefel, alternativt misstag, av Rönnmark. Domarna i det här landet skulle stiga i graderna om dom hade ballar nog att erkänna sina misstag, om dom bara gick ut och sade: ”Okej, Jag såg fel. Det var inte utvisning. Jag o mina kolleger tog ett felbeslut och jag är ledsen för det.”
Varför är det så svårt att erkänna ett fel, och be om ursäkt när alla som ber om ursäkt nästan alltid blir förlåtna? Fast då skulle dom väl inte får göra nåt annat än att be om ursäkt jämt.
Igår blåstes det ett flertal Timråutvisningar när det inte var det, när hela världen kunde se att det inte var det. Dessutom blundades det för Luleås förseelser i bla otroligt viktiga lägen. Sedan fick vi i slutet av matchen, när Luleå kvitterat, med oss en utvisning som inte var en utvisning, givetvis för att kompensera de andra felaktiga domsluten.
Rönnmarks uppenbart vansinnigt feldömda match igår måste bottna i nån form av kärlek till Timrås motståndare el. nån annan DN psykos. Domarna har just nu när dom dömer oss, liksom DN, en Dante-likt skärseldsvandring. Dom bör rannsaka sig litegrann.
· 
I går kväll var det Stephen King storm över de Rödvita känslorna under o efter matchen, pga Rönnmark.
Människor hukade i gränderna. Stormen yrde vågrät och iskall in under Timrå tröjan o halsduken.
Jag vet inte varifrån villfarelsen kommer att Sverige skulle ha bra domare.
Sedvanlig svensk monumental självbild möjligen. Vi vet alltid bäst.
Har Sverige bestämt sig för något så är det så, i resten av världen också.
Det är en otäck brist på ödmjukhet.
Sverige har oftast haft klantiga, värdelösa domare.
Alla som såg matchen igår måste hålla med om att det är ett flertal direkta tjänstefel, alternativt misstag, av Rönnmark.
Domarna i det här landet skulle stiga i graderna om dom hade ballar nog att erkänna sina misstag, om dom bara gick ut och sade:
”Okej, Jag såg fel. Det var inte utvisning. Jag o mina kolleger tog ett felbeslut och jag är ledsen för det.”
Varför är det så svårt att erkänna ett fel, och be om ursäkt när alla som ber om ursäkt nästan alltid blir förlåtna?
Fast då skulle dom väl inte får göra nåt annat än att be om ursäkt jämt.
Igår blåstes det ett flertal Timråutvisningar när det inte var det, när hela världen kunde se att det inte var det.
Dessutom blundades det för Luleås förseelser i bla otroligt viktiga lägen.
Sedan fick vi i slutet av matchen, när Luleå kvitterat, med oss en utvisning som inte var en utvisning, givetvis för att kompensera de andra felaktiga domsluten.
Rönnmarks uppenbart vansinnigt feldömda match igår måste bottna i nån form av kärlek till Timrås motståndare el. nån annan DN psykos.
Domarna har just nu när dom dömer oss, liksom DN, en Dante-likt skärseldsvandring.
Dom bör rannsaka sig litegrann.