I fallet Corso vs Perra finns det ingen tvekan om vems agerande jag har störst förtroende för. Bänkar Perra honom med en minut kvar av första perren har han definitivt en anledning. Corso är en energitjuv. Det finns ingen tvekan om vem han spelar för. Och det kan väl vara ok, egoister kan vara jävligt bra att ha i sitt lag. Men är egoisten dessutom småkorkad och fylld av hybris blir det svårare.
Dessutom är han vek. Visst, han har offensiva spetskvaliteter som få i det här laget kan matcha - men han är vek. Han vann interna poängligan förra året, men hade e t t game winning goal. Att jämföra med en lågproducerande spelare som Lander som hade 3. Eller, naturligtvis med Sonnie som hade 6. Visst det säger inte allt, och mycket av Sonnies framgångar hänger ihop med kemin han hade med Corso. Men ändå. När jag får tid någon gång ska jag analysera hans poängmakande. Känslan jag har är i a f att han har en tendens att producera minst poäng när det som bäst behövs.
Om Corso nu skulle kickas, och om det nu skulle bli så att hans offensiva spetskvaliteter inte kan ersättas så...kan det ändå mycket väl få en positiv effekt på laget. Det finns andra sätt att vinna hockeymatcher på än the Corso-way. Och tätar man ett misstänkt energiläckage kan det få bra synnergieffekter.
Så: summan av mina känslor är att jag börjar bli lite småmätt på snubbben. Men då har jag i o f s aldrig lyckats bli riktigt hungrig. Det är någonting i hans stil (även om vi väljer att enbart titta på det han gör på isen) som lockar fram aversioner. Han är inte gedigen. Jag tror att han somnar gladare efter en förlust där han gjort två poäng än en match laget vunnit men där han inte kommit med i poängprotokollet.
· 
