En helt och hållet galen vecka är på sitt upplopp. Tröttheten sprintar som en drogad gasell i kurvan men jag ska lyckas hålla honom bakom mig ända in i mål. Hoppas jag.
Jag måste se matchen ikväll Brynäs – Timrå. En fruktansvärt svår bortamatch o det brukar dessutom vara ruskigt jämna matcher, även fast man inför match varje gång tror att man ska köra över det där skitlaget. Men jag har lärt mig läxan. Däremot blir det jämnt, ska man gissa på övertid o straffar?
Straffar förresten. Straffar är domedagsterror. Straffar är Sibirien, det är Gulag, det är en mardröm utan dörrar. Man sitter där man sitter i ett svart rum och vart man än känner med händerna finns bara knivar och värdelös svart rymd. Straffar är som att såga sig i benet.
Vi förlorade senaste straffläggningen mot SAIK. Dessutom skulle det aldrig ha gått till straffar. Vi skulle ha avgjort under ordinarie tid. Men vi förlorar på straffar. Roligt? Nej. Det är som man hittat en fimp i en pissränna o jublar över att man överhuvudtaget hittat nåt.
Går matchen till straffar ikväll så kommer det att vara som att den här dagen började så fint, vaggades sedan in i en strålande ljusgrå dag, och bussen var i tid och allt var fint, och hjärtat var fyllt till bredden med skvalpande förhoppningar och så slutar det med att man sitter som en ful gammal tomte med tom blick och tunga suckar.
Sen spyr man lite galla över lagets insats på HS o efter det släcker man ner datorn, huset och lägger sig o läser böcker till man somnar.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· · 
screenshot20241122-061117.png
