Smokey: Poesi o sånt dravel, det är en märklig värld. Gravallvarliga män och kvinnor som tror de ständigt står i världens blickfång. Men som jag brukar säga ”Om man visste hur LITE folk talar eller tänker på en så skulle man bara bli besviken."
Jag älskar allvaret. Jag älskar långa romaner om kärlek. Älskar depprock och solglasögon i ösregn. Jag älskar stora känslor och ambitioner. Jag tror jag är en blandning av Marcel Proust och Albert&Herbert. Jag tror att humorn, den innerliga glädjen, skrattet, är en god väg in i hjärtan. Människor som mår bra, som skrattar och ler är villigare att öppna sitt hjärta för allvaret, innerligheten, poesin om man så vill. Och poesi behöver alla människor. Synd bara att svensklärarna har förstört lyrikintresset för så många människor.
Timrå IK är full av allvar, innerlighet och stora känslor. Och så ska det vara. Men ibland kan jag tycka att humorn saknas. Det är långt till det leendet. Det är väldigt allvarliga miner, det är krampaktiga ansikten, hårda grepp kring klubban.
Därför är det bra att vi har fått in Anders Eriksson o behöver få in Sonnenberg. Dom 2 tillsammans skulle vara en befrielse, en spricka i muren.
Två människor som mitt i allvar vågar bjuda på ett leende efter ett snedskott, som skämtar med lagspelare och motståndare. För det måste ju få vara ROLIGT också. Timrå IK får ju inte bara vara svarta rubriker, och ständiga avgrundsdanser längs vinst och förlust- helvetet även om det verkar vara förutbestämt så.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
