Spanarn, WG , Hahl m fl: En utomordentlig tanke, som kanske skulle ge lite genklang o Goodwill i övriga Hockey-Sverige. En tanke, för god att inte bli nåt utav! Men hur gå vidare? Få Timrå-support att kontakta Lumberjacks med förslaget?
Jag har tyvärr många ggr tagit hardcorefansen i försvar. Jag har i alla fall försökt förstå. Jag har insett att människor inte är uppdelade i goda och onda, som i gamla amerikanska westernfilmer. Jag har försökt förstå mekanismerna som får vuxna människor att supa ner sig och skrämma småflickor o barnfamiljer, mordhota tränare eller spraya ner bilar. Jag har alltid i min naivititet hävdat att det trots allt är kärlek som driver dessa människor, bara en lätt missbildad form av kärlek. Men kärlek likförbaskat.
När AIK:s fans sätter igång ett upplopp i 1.a perioden mot sina egna säkerhetsvakter o misshandel pågår i Tv-sändingen så gör det ont hela vägen ända in. När jag ser bilderna från Globen är det som en svart vind med tänder käkar sig in mot hjärtat. Det är skamligt. Det är mer än skamligt. Jag brukar inte ha svårt att finna ord. Men det här är precis på gränsen till vad jag klarar av.
Det här är precis på gränsen mellan att stänga av datorn och gå upp på vinden, måla den Svart o Gul med inslag av DIF:s färger och sedan banka skiten ur den gamla sandpåsen som hänger där. Så macho är jag.
Hur lågt pantad i skallen får man lov att vara? Hur vidrigt sjukt degraderad i hjärtat är man inte när man går på en hockeymatch i Globen med barnfamiljer runt omkring, för att visa sitt grumliga, gryniga, grovkorniga hat?
AIK o DIF hånas av sina egna, av sitt eget hjärta. Hockeyn hånas av idioter, av så kallade fans, och jag känner hur en stor del kärlek hakas av, som en gammal husvagn. Dessa Supportrar kan dra till nåt verkligt hett ställe. Ju mer hardcore de är, ju lägre krets på det heta stället, för alla dessa förbaskade neandertalare som sabbade festen för alla dom som älskar hockey.
Jag fattar att 98 procent av Globen igår verkligen ville se en hockeyfest, ett derby med känslor inom rimlighetens gräns o som satte en piff på anrättningen. För det hade kunnat bli en fantastisk inramning mellan klackarna under matchen.
Men det som nu fått ett slut är föreställningen om att hardcorefansen skulle älska sitt lag mer än de ordinära människorna som går ibland, går då och då. Det är ren lögn. Det är bara bullshit. Det är en spottloska på trottoaren. Det är hundskit under skorna. AIK:s o DIF:s klackar har skämt ut sig för all framtid.
Annars skulle jag vilja få uppleva den oerhörda förvåning och uppriktiga stolthet, den mäktiga känslan av samhörighet, knottret som spred sig över hela kroppen, när Timrå klacken hänger upp en el. flera banderoller tillsammans med banderoller av Modoklacken o förenas i en gemensam manifestation i respekt för varandra o mot det hat som nu visats, mellan AIK o DIF, om o om igen i våldets förskräckligt fula ansikte.
Jag, i min naivititet naturligtvis, ser det här inom mig som magiskt, när ”hatet” plötsligt stannar upp, försvinner, och tusentals Timrå fans o Modo fans tar avstånd gemensamt o visar HockeySverige hur ett riktigt derby ska se ut. Jag vet hur mitt hjärta låter. Jag vet vilka sånger det sjunger. Jag känner dess vitröda varma vind. Var någonstans jag står på en hockeymatch påverkar mig inte. Det borde inte påverka någon annan heller. Är man övertygad i sin kärlek kan man stå vart man vill.
Är man osäker, rädd, förvirrad och småsint däremot, blir allt runt omkring viktigt o då spelar det tydligen väldigt stor roll!
· 
· 
Förslag; En riktigt lång banderoll med "VI fördömmer läktarvåld" som sträcker sig över BÅDA sektionerna dvs. hålls upp gemensamt.