ÖstrandsNisse: Efter tre år med Challe trodde man ju inte att det kunde bli så mycket tråkigare att gå på hemmamatch, eller för den delen se bortamatch. Men efter att man andats viss framtidstro i början på serien så är vi nu åter där igen. Man åker ut till match nästintill tvångsmässigt istället för att åka ut för att det är kul att se Timrå. Nu kämpade man visserligen tappert igår men utan kunnande i laget för att hota framåt. Hur kommer det sig att random spelare i de allsvenska byggena Luleå och AIK lyckas producera framåt när vår tredje och fjärdeformation inte ens förmår att skapa en målchans på 60 minuter?
Jag skulle jubla om man började med publika löner i ES. Ser man på de andra lagens lagbyggen så får jag känslan av att vi är topp sex i lönekostnader utan att vara i närheten att prestera därefter.
MOBILT
· · 
Pär: Känns inte direkt som att det kommer bli de där kommentarerna som gör att föreningen får jobba i lugn och ro. Och då är det väl kanske inte läge att berätta för hela världen om dessa problem? Däremot tycker jag att man från föreningens sida kan berätta hur man ser på fortsättningen, hur man hade tänkt att lösa den uppkomna situationen, ungefär som när Johansson senast gav ett uttalande och där sa, att vi minsann låg trea i tabellen och var nöjd så. Nu då? Nu ligger vi snart sist, med en formkurva som ser ut som en 90 graders nedförsbacke, med en skadeproblematik som heter duga. Hur funderar man omkring det?
Det är sådär lagomt roligt att följa det här laget när allt verkar gå emot oss och från föreningens sida råder en total tystnad. Man blir lite orolig över var det här ska sluta. Drivet och entusiasmen, var finns den? Finns liksom ingen som brinner för det här längre. Jag ryser i kroppen.