Då sitter man här igen och smuttar på en byxvarm Explorer. Livet leker för stunden.
Pissade lite i bortresta djurgårdsjävelns brevinkast när man ändå hade vägarna förbi. Mitt ödmjuka svar på ett gyllene tifo!
Har märkligt nog fina vibbar inför lördagens möte med värmlänningarna.
Minns i mitt rus några mer märkliga besök i den lila kaffeburken…
Tänk när TIK-Bergslagen hyrde VIP-bastun i hallen och körde en fegisvariant av "Willysson-tifo". Att köra förnedringspropellern mot spegelglaset i bastun när Jönsson & co åkte in på isen kändes skapligt crazy.
Minns också när vi lyckades få en krögare att leverera tre backar starköl till supporterbussen vid ett nattuppehåll i köpingstrakten.
Eller när två av de trevliga arenavärdinnorna i lila kjol och kavaj, vägrade kliva ur vår supporterbuss bara för att man aldrig träffat så välbyggda och belevade män.
Det var som att tanken att para sig med det bästa drog horder av brunstiga typer till vår buss. Men det där känner väl alla TIK:are till som varit ute på supporterresor?
I modotrakter låser för övrigt männen in det värdefullaste de har. Men korna får de gärna ha för sig själv.
Vibbarna och alla vackra minnen ger min Explorer en mild och isren smak. Den runda finkeldoften gifter sig med spänningen inför i morgon. Jag anar stordåd…
Och blir det inte det, då är ångesten det bästa sällskap en 100%-ig baksmälla kan ha.
Jag vill minnas att det på någon Karlstadsresa gjordes provianteringsstopp på Gröna skylten i Linköping eller om det var Norrköping. Vilket gör mitt minne något tvivelaktigt då båda ligger söder om Karlstad. Roligt hade jag i alla fall.
En minnesvärd kommentar var när en okänd Tikare kliver på bussen i Sundsvall med en platta öl i famnen. Varpå det blixtsnabbt kommer en kommentar från bussens bakre regioner: Vafan ska du kliva av i Gävle?
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Då sitter man här igen och smuttar på en byxvarm Explorer. Livet leker för stunden.
Pissade lite i bortresta djurgårdsjävelns brevinkast när man ändå hade vägarna förbi. Mitt ödmjuka svar på ett gyllene tifo!
Har märkligt nog fina vibbar inför lördagens möte med värmlänningarna.
Minns i mitt rus några mer märkliga besök i den lila kaffeburken…
Tänk när TIK-Bergslagen hyrde VIP-bastun i hallen och körde en fegisvariant av "Willysson-tifo". Att köra förnedringspropellern mot spegelglaset i bastun när Jönsson & co åkte in på isen kändes skapligt crazy.
Minns också när vi lyckades få en krögare att leverera tre backar starköl till supporterbussen vid ett nattuppehåll i köpingstrakten.
Eller när två av de trevliga arenavärdinnorna i lila kjol och kavaj, vägrade kliva ur vår supporterbuss bara för att man aldrig träffat så välbyggda och belevade män.
Det var som att tanken att para sig med det bästa drog horder av brunstiga typer till vår buss. Men det där känner väl alla TIK:are till som varit ute på supporterresor?
I modotrakter låser för övrigt männen in det värdefullaste de har. Men korna får de gärna ha för sig själv.
Vibbarna och alla vackra minnen ger min Explorer en mild och isren smak. Den runda finkeldoften gifter sig med spänningen inför i morgon. Jag anar stordåd…
Och blir det inte det, då är ångesten det bästa sällskap en 100%-ig baksmälla kan ha.
SKÅL!