Ett inavlat missfoster som sutttit halvpackad i ett rum där alla är släkt med alla, där alla nickar med o visar de gula hörntänderna när de ler, medan deras skabbiga händer rotar runt efter nötter i en skål på ett bord.
Medelmåttiga skribenter har lyfts upp till halvgudar av lika medelmåttiga chefer o läsarna har suckat o läst, hoppats på bättring o då o då vaskat fram ett guldkorn i avloppsströmmen. Ingen nämnd ingen glömd.
Bloggvärlden ändrade på allt det där. Det kan man tycka vad man vill om. De flesta bloggare är helt ointressanta. För mig alltså. För någon annan är de istället viktiga, underhållande, en del av den dagliga rutinen. Några som är viktiga för mig är Jimmy H:s, liksom Hockeysveriges bloggare o Mr Madhawk tex.
Man ska akta sig för att förakta människor. Vi står alla i samma hål. Ett fingerknäpp bara o den som föraktar är den föraktade. Nu går det relativt enkelt att ta sig runt den mediala draken. Han fäktar o slår med sin svans men det ser ärligt talat mest löjligt ut.
Den mediala grindväktaren, den så duktigt "utbildade" sportjournalisten, känner sig så klart hotad av att det finns en armé av duktiga skribenter som inte gått någon skola, som skiter i deras regler och deras utbildning, som skriver bättre än dom o att denna armé står vid skogsbrynet en gryning som spöken från nåt hett ställe o de stackars grindväktarna slår sig samman och hånar, förlöjligar, förminskar och förfasas medan dom kommer närmare och närmare...
Bloggvärlden har gjort det mycket svårare att lura folk. Människor är inte idioter. Folk nöjer sig inte längre med medelmåtta. För skrivande handlar väldigt lite om utbildning. Istället handlar skrivande om ett kall, om talang o om en oerhörd stor dos passion och kärlek. Samt träning.
Ungefär vad som krävs för att bli en bra Hockeyspelare alltså.
· 
