JNS:Mitt i all ångest så ser jag ändå ett ljus i tunneln. Det finns faktiskt lite kämpaanda i det här laget trots allt. I går såg det bra ut, det enda smolket i bägaren var att vi inte kunde döda matchen i sista perioden. Spelar vi såhär så får hur många allsvenska som helst komma hit och scouta. Jag är rätt säker på att det här laget inte spelar kvalserie. Men då måste denna desperation som laget visade igår spelas i resterande matcher som återstår.
Det jag funderar på är om vi kommer att kunna det? Vi har sprattlat till vid enstaka matcher den här säsongen för att sedan vika ner oss och spela ett tämligen håglöst spel. Jag tror att spelare som kommit hit för att leda laget måste vara de som med rätt inställning drar med sig resterande laget.
Igår fanns det tecken på att laget hade bestämt sig för att ta fighten och en sån som Pikken gick verkligen i bräschen i inställningsfrågan. Jag tror att spelare som Hallin också är enormt viktig för laget som helhet. Han kliver in likt en krigares inställning, sånt tänder andra seglivade spelare. Jag saknar Axie som också han är en sådan typ av spelare. Jag kan inte låta bli och tänka på vad som hade hänt om Viiannen varit kurant och spelat med Pikken och Röymark. Trots en blek Gabbe så var den kedjan ruskigt bra. Där tror jag vi har en kedja som, bara de är på spelhumör, kommer att dominera matcher.
Något som gjorde mig varm inombords var hur Dahlroth undvek tacklingen som Ledin delade ut. Genom att helt enkelt niga/ducka så dammade Ledin in i sargen och Dahlroth åkte därifrån utan kontakt. Dahlroth är en fröjd att se och han vill jag se som en av våra ordinarie backar nästa säsong. Jag måste nämna Murley också. Jag får inte riktigt grepp på honom. Ibland ger han ett negativt intryck på isen. Ofta skakar han på huvudet, ser uppgiven ut. Han missar ofta flera bra lägen, i varje match, det vill sig inte. Men samtidigt märkte man igår hur glad han blev när han jobbade in 2-2 pucken. Han hoppade in i sargen där klacken står och verkligen skrek ut sin känsla. Vidare skriver jag under det Jimmy säger i sin blogg på ST. Skilj Kolan och Erixon åt. Det backparet känns allt annat än stabilt. Båda ger sig ut på offensiva strapatser och ofta tappar de pucken och skapar enorma ytor för snabba spelvändningar.
Til sist: igår, trots förlust, kändes det mindre tungt att åka hem. Gör laget såna här matcher och ändå förlorar så finns ändå hoppet. Kämpar man såhär kommer segrarna till slut. För även om det bara är segrar som räknas så känner i alla fall jag att man, för att vinna matcher, måste förtjäna det. Och även om det inte gick vägen igår som brukar rättvisan segra i längden. Nästa gång vinner vi en sån här match. Det är jag helt övertygad om.
· 
