Ju längre man lever, ju oftare måste man rannsaka sig själv, sitt liv, sina handlingar. Vill man utvecklas, bli en något bättre medmänniska, vill man alls röra sig framåt, måste man ibland ställa de tuffa frågorna till sig själv. Likadant med det vi älskar. Varför älskar vi som vi gör? Är den sortens kärlek bra för oss?
Min kärlek till Timrå IK går mycket djupt. Den är en del av mig, av mitt blod. Timrå har under hela mitt liv varit en vacker pärla, ett varsamt minne, en sten som havet slipat slät. Jag har haft Timrå som en parallell värld, nära.
Sen har också Timrå IK:s uppgång o fall påverkat mig. Absolut. Men det har inte rubbat kärleken en enda centimeter. Timrå är alltid världens vackraste klubb, hur det än går. Annars kan jag väl säga som så att smärtan i min kropp har blivit en match jag ständig förlorar, med tanke på vad som händer just nu med Timrå.
Jag vet att det finns många andra som också känner det på det här sättet o jag är mycket ödmjuk inför det enorma kunnandet o Kärleken till Laget som finns hos supportrar idag.
Därför blir jag mycket beklämd när man får höra såna här ord från TJ: ”Det är tydligen lätt att spy galla när man inte har insikt om vad som händer och sker. Jag undrar ibland om dessa människor förstår vad de håller på med, de kanske lever i en annan verklighet, vad vet jag.” ”Många är de självutnämnda experterna som tror de vet och kan allting om Timrå IK bara för att de får möjligheten att se Elitishockey på nära håll. Jag anser att man i stället borde rannsaka sig själva och vara glad och stolt över den möjligheten och i stället fråga sig själva vad de kan bidra med för att vi även fortsättningsvis ska kunna ha möjligheten att ha ett Elitserielag i den här regionen.”
Såna här ord får mig ytterst irriterad. Jag skulle, lite fint, vilja svara så här:
I min värld är de hårdföra fansen tiotusen gånger mer supportrar än slipsarna på kontoren som inte verkar veta vad de sysslar med. Det är alltid vi längst ner som få det kalla pisset på oss när makten drar ner gylfen o hånflinande ställer sig mot en lyktstolpe. Det är vi som håller klubbarna o de bortskämda spelarna under armarna. Det är våra pengar till resor, matcher, matchtröjor, teveabonnemang och annat som håller den här cirkusen i gång. Glöm aldrig det, kära slipsnissar på kontoren. Glöm aldrig det!
Timrå IK handlar bara till en viss del om åkvägar, centrar, ytterforwards, spelsystem och schematiskt uppritade matchsituationer. Timrå IK handlar i högre utsträckning om ikoner, supportrar, stolthet, tillhörighet, klubbmärke, lojalitet o riktigt grundläggande kärlek.
Timrå IK är ett grundämne i våra liv. Allting annat vi gör går att definiera tillbaka till den kärleken.
Med allt detta skrivet är det också viktigt att skriva att säsongen som gått hittills satt ett flottigt finger på Timrå IK:s svagheter. Timrå IK har många bekymmer. Men hur det nu än är, så är det aldrig tråkigt att vara RödVit. Timrå IK är framför allt en källa till stor underhållning, till hjärtats innersta kammare.
Men man ska sluta pissa på oss supportrar! Det är vi som är grundstenarna i den här pyramiden. Pissa inte på de Grundstenarna.
De här grundstenarna kan nämligen få Pyramiden att rasa ihop.
· 
Likadant med det vi älskar.
Varför älskar vi som vi gör? Är den sortens kärlek bra för oss?
Min kärlek till Timrå IK går mycket djupt. Den är en del av mig, av mitt blod.
Timrå har under hela mitt liv varit en vacker pärla, ett varsamt minne, en sten som havet slipat slät. Jag har haft Timrå som en parallell värld, nära.
Sen har också Timrå IK:s uppgång o fall påverkat mig. Absolut.
Men det har inte rubbat kärleken en enda centimeter.
Timrå är alltid världens vackraste klubb, hur det än går.
Annars kan jag väl säga som så att smärtan i min kropp har blivit en match jag ständig förlorar, med tanke på vad som händer just nu med Timrå.
Jag vet att det finns många andra som också känner det på det här sättet o jag är mycket ödmjuk inför det enorma kunnandet o Kärleken till Laget som finns hos supportrar idag.
Därför blir jag mycket beklämd när man får höra såna här ord från TJ:
”Det är tydligen lätt att spy galla när man inte har insikt om vad som händer och sker. Jag undrar ibland om dessa människor förstår vad de håller på med, de kanske lever i en annan verklighet, vad vet jag.”
”Många är de självutnämnda experterna som tror de vet och kan allting om Timrå IK bara för att de får möjligheten att se Elitishockey på nära håll. Jag anser att man i stället borde rannsaka sig själva och vara glad och stolt över den möjligheten och i stället fråga sig själva vad de kan bidra med för att vi även fortsättningsvis ska kunna ha möjligheten att ha ett Elitserielag i den här regionen.”
Såna här ord får mig ytterst irriterad. Jag skulle, lite fint, vilja svara så här:
I min värld är de hårdföra fansen tiotusen gånger mer supportrar än slipsarna på kontoren som inte verkar veta vad de sysslar med.
Det är alltid vi längst ner som få det kalla pisset på oss när makten drar ner gylfen o hånflinande ställer sig mot en lyktstolpe. Det är vi som håller klubbarna o de bortskämda spelarna under armarna. Det är våra pengar till resor, matcher, matchtröjor, teveabonnemang och annat som håller den här cirkusen i gång.
Glöm aldrig det, kära slipsnissar på kontoren. Glöm aldrig det!
Timrå IK handlar bara till en viss del om åkvägar, centrar, ytterforwards, spelsystem och schematiskt uppritade matchsituationer.
Timrå IK handlar i högre utsträckning om ikoner, supportrar, stolthet, tillhörighet, klubbmärke, lojalitet o riktigt grundläggande kärlek.
Timrå IK är ett grundämne i våra liv.
Allting annat vi gör går att definiera tillbaka till den kärleken.
Med allt detta skrivet är det också viktigt att skriva att säsongen som gått hittills satt ett flottigt finger på Timrå IK:s svagheter.
Timrå IK har många bekymmer.
Men hur det nu än är, så är det aldrig tråkigt att vara RödVit.
Timrå IK är framför allt en källa till stor underhållning, till hjärtats innersta kammare.
Men man ska sluta pissa på oss supportrar!
Det är vi som är grundstenarna i den här pyramiden. Pissa inte på de Grundstenarna.
De här grundstenarna kan nämligen få Pyramiden att rasa ihop.