Allt blod fryser till små röda iskristaller. Världen släcker ner sina ljus. Tillvaron inreder ett litet rum och man hamnar där till sist, i en smutsig gammal soffa o man har inget val.
Varje vaken timma är en gravsten som skjuter upp ur mörkret. Man vill inte äta, inte prata, inte läsa, inte existera. Man vill bara sova. Men man orkar. Man sitter strax vid ett bord med små plastblommor i en kruka och diskuterar begravning, blommor, psalmer, testamente. Man sitter i en spikrak kyrkbänk o ser människor man älskar, lägga blommor på en kista o till sist är man själv där med sin ros o sen trampar man otåligt ute i regnet o man inser svagt, ljudlöst o väldigt förvirrat, att man aldrig kommer bli som innan, att man är förändrad för alltid, utan att man egentligen vill det, utan att man egentligen vet hur det fungerar…så överlever man ändå. Det finns ett ansikte inuti en, som en sjö.
Jag lider ändå med oss alla som älskar Timrå o drömmer om slutspel till våren. Det är ändå inte bara lidande. Det finns mycket hopp, som en ljus värja över himlen en mörk januarikväll. Vi kan absolut fixa det här. Ge inte upp om hoppet.
Det är när vi smular sönder hoppet som vi blir svarta spöken bara, försvinnande små ljuspunkter längs den svarta vägen. Det är när vi resignerar som motståndarnas hörntänder blottas. Vår svaghet är en droppe blod i deras pissiga vatten. Ge dem inte det. Låt de aldrig få se dig skaka. Låt de aldrig få se dig svag. Fast det är ju lättare sagt än gjort.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Grattis på din dag :))
Timo Tuomas Allan Pärssinen, Timrå
Fyller 34 år idag, född den 19 jan 1977