superfalle: Hur bra än hockeylaget Modo spelar så ser jag ändå bara tolvåringar på deras läktare. Det har fullständigt distansierat mig i mina derbykänslor. Hela känslan är som att spela Xbox mot grannungen. Det är liksom meningen att man ska vinna men om man inte gör det så kan man ändå leva med deras gravt överdrivna segeryra. Vem ids bli retad av en tolvåring liksom? Fast i år spelar vi ju onekligen med en halvtrasig kontroller, det går inte att sticka under stolen med det.
Olle: jo men nu har det väl skrapats ihop en massa modiotiska jag-är-44-år-och-såg-senast-en-bortamatch-på-80-talet-personer som ska förgylla E4:ans snökantade rastfickor med fulölskissets blekgula nyanser. Så potentialen till skadeglädje ökas en aning.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!