Jag har bara svaga minnen av det här, men det kan ha hänt,
Det hände sej en tid före Jul, jag hade varit på stan och gått en kraftig barrunda med toket Johnny Hazard och blivit skapligt rund under fötterna, väl ute på stan irrade jag omkring för att hitta ner till Navet och nattbussen hem.
Jag snubblade till över en uteliggare, ramlade och låg med min feta kropp som en skalbagge och sprattlade, plötsligt stod där en präst och en vägarbetare bredvid mej och tittade ned med tomma ögon.
Prästen tog tag i min jacka och försökte lyfta mej men det knakade till i hans rygg och Prästen gav till ett skrik, Vägarbetaren gjorde då ett försök men han klev på trottoarkanten så illa att han vred till benet tror jag, dom gav upp men jag tog mej själv upp på benen och såg då att en polisbil kommit, poliserna kände tydligen grabbarna och gav dom skjuts. Jag hittade till slut busstationen och nattbussen tog mej hem i den kyliga natten. ;-)
Det sägs att män blir patetiskt ömkliga när vi blir sjuka. Det är inte sant. Vi män är patetiskt ömkliga alltid men vågar visa det när vi blir sjuka. Febern kryper neråt, långsamt. Jag mår verkligen inte särskilt bra men är piggare än igår. Det är grått ute. Men inte inälvsgrått, utan mer dimmigt, nästan vackert.
Jag skriker fast jag inte är arg. Jag blir knappt arg längre. Jag blir bara ledsen. Jag ber om förlåtelse för all den här skuggan (Timrå IK) som klibbar fast vid mig, som tycks älska mig, som är som loppor på min hud. Mörkret... Darklands som Bröderna Reid sjunger om.
Jag tragglar mig igenom januari. Det är som ett korsord på ryska, den här förbaskade månaden.
Jag blir sittande en timma med blicken som en död trasa mot fönstret. Jag ser inget där ute. Det är bara grått. En lampa lyser. Grannarna spelar proggmusik o kokar bönor. De har en affisch på Lars Ohly i fönstret.
Imorgon är det derby. Man ser på folk när man går på stan att det är derby snart. Fokuserade blickar. Spända ansikten. Ett nervöst trummande med teskeden mot bordet på den lokala baren.
· 
Det hände sej en tid före Jul, jag hade varit på stan och gått en kraftig barrunda med toket Johnny Hazard och blivit skapligt rund under fötterna, väl ute på stan irrade jag omkring för att hitta ner till Navet och nattbussen hem.
Jag snubblade till över en uteliggare, ramlade och låg med min feta kropp som en skalbagge och sprattlade, plötsligt stod där en präst och en vägarbetare bredvid mej och tittade ned med tomma ögon.
Prästen tog tag i min jacka och försökte lyfta mej men det knakade till i hans rygg och Prästen gav till ett skrik, Vägarbetaren gjorde då ett försök men han klev på trottoarkanten så illa att han vred till benet tror jag, dom gav upp men jag tog mej själv upp på benen och såg då att en polisbil kommit, poliserna kände tydligen grabbarna och gav dom skjuts. Jag hittade till slut busstationen och nattbussen tog mej hem i den kyliga natten. ;-)
Snipp snapp snut...
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar