Har funderat ett tag nu på vilka faktorer som påverkar att laget inte når sin fulla potential.
Läste precis Hamrins blogg, om äktenskapet till Timrå som jag tror att många av oss supportrar känner gentemot dem. Jag kan bara instämma med allt han skriver, jag känner absolut likadant.
Det är verklighet, sanning och väldigt tråkigt, att ens partner inte ger de utbyte som man kanske önskar.
Som någon tidigare nedan relaterat till från en artikel från någon av kvällspressen som förde en diskussion om Timrås hemma spel, och att vi har för få spelare i truppen som har lokal förankring. Detta kan jag absolut instämma med. Dock har vi ändå, Lander, Erixson, Hallin, Styf, Pärssinen.
Men allt just detta skulle vara hela sanningen kan jag inte köpa. Den mentalabiten som Hamrin pratar om i bloggen, när han refererar till Mårts artikel i dagbladet, tror jag däremot har den största påverkan.
Dock vill jag även inflika på ett annat fenomen, som jag själv varit med om. Det handlar om hur enskilda individer kan skapa en undermedveten irritation som skapar, uppgivenhet och noll offervilja. Vilket jag tycker Timrå lider av idag, i allra högsta grad.
Under mina sista år som innebandyspelare, presterade mitt lag både ett bra spel med underhållning, för att sedan sista säsongen jag spelade prestera väldigt dåligt. Det anmärkningsvärda var att vi bytte ett få tal spelare. Givetvis var det fler än bara en faktor som påverkade oss, som gjorde att vi presterade så dåligt. Men jag tänker ta upp en av dessa.
En av de nya spelarna som kom in i truppen, spelade ett spel som inte höll måttet, han levde helt enklet inte upp till de förväntningar han hade på sig. Han var inne på många baklängesmål, han var oftast orsaken till att det blev mål etc, Detta gjorde att ju längre in på säsongen och desto fler matcher som spelades, tappade man sugen. Om vi gjorde ett mål framåt och denna kille var inne bytet efter satt man på bänken och tänkte för sig själv, jaha det var ju tur att vi gjort ett mål för snart står det lika igen. Detta inträffade allt för ofta så det kan inte enbart berot på slumpen. Tillsist drog denna kille ner laget och ingen orkade ta tag i saker och ting för man gick undermedveten in till match med inställningen att det är ingen idé, så länge han är i laget så kommer vi i alla fall inte vinna.
Jag resonerar helt öppet nu och har inga belägg, men när Timrås "stjärnor" inte lever upp till förväntningarna, kan det vara så att drar ner laget totalt sett mentalt.
Det vår tränare gjorde som var fel var att han inte bänkade den spelare som samtliga i laget tyckte underpresterade, det gavs ingen signal.
När jag ser tillbaka på matchen från i måndags, tycker jag att det jag upplevde mitt sista år som innebandy spelare utspeglades på planen när Timrå mötte SAIK. Timrå spelare med kniven på strupen just nu, och ett mentalt bakslag nu är orehört skadligt.
Kolan gör extremt stora misstag i matchen emot SAIK och är anledningen till att SAIK gör tre mål. Jag vill inte uttrycka att denna stämning finns i Timrås trupp. Men spelarnas reaktioner under matchen i måndags, ger mig flashbacks. Jag känner igen fenomenet.
Jag vill inte skylla på Kolan, men jag minns matchen emot Modo, som Kolan och Corso inte spelade, vilken fantastik hockey vi presterade då. Vi vann med 5-1.Denna match gjorde Pikkarainen 3 mål, vilket han inte gjort i någon annan match där Kolan har spelat, går inte att dra någonslutsats men Pikkarainen är en energispelare, som ska göra grovjobbet och finns det agg emot andra spelare som inte gör detta grovjobb utan istället är anledningen till att det blir baklängesmål, klart att det skapas irritation.
Att Pikken skulle tycka detta om Kolan eller om andra vi jag lämna osagt, dock var denna match ett bästa exempelt på en seplare som inte spelar en match inte kan påverka ett resultat i relation till att spela en match där man ligger bakom tre baklängesmål.
Det jag vill förmedla är inte unika fall, utan detta fenomen. Om detta finns i truppen som jag tror att de gör i och med att spelarna reaktioner ute på isen som sagt ger mig minnesbilder från min idrottsliga karriär, måste ledningen agera och en utomstående mental coach måste anlitas. Även samtal spelare emellan skulle säkert vara bra.
Nu är Timrå en elitföreninging så jag förutsätter att man redan gör allt man kan för att få ordning på detta, men detta är lite vad jag utan insyn utifrån spelarnas reaktion på isen tycks se kan vara dilemmat.
Ps. Vi kunde verkligen blade och ge periodmässigt också och ena perioden spela fantastik innebandy för att efter några baklängesmål, där denna kille som vi i laget tyckte underpresterade var inblanda, spela helt bedrövligt, och jag vet att jag spelade bedrövligt för att jag irriterade mig på denna kille. Jag kunde int släppa tanken på varför bänkar inte tränaren denna kille. Jag kan bara kostatera att vi agerade inte alls i detta fall, vilket ledde till att vi la ner laget kommande säsong ingan var sugen.
Men tror inte du har helt fel faktiskt, den mentala kollapsen vi ser i match efter match har säkert flera anledningar - men absolut tror jag detta att man liksom viker ner sig när någon gör ett uppenbart misstag, och man blir hårt straffad för det direkt, finns som en konsekvens, absolut.
Nu pratar vi ju elitseriespelare som (förhoppningsvis) är professionella, men ändå, det bygger inte upp ett redan sargat självförtroende när uppenbara misstag görs.
En mental coach vore nog på sin plats, håller med om det.
Svängig match mellan Ottawa och Detroit på Viasat Hockey just nu.. Ställningen i slutet av första perioden är 3-2 till Ottawa. Sköna Timråvibbar också. Zäta 1 ass och Regin 1 mål. Uppseendeväckande fakta är att Erik Karlsson delar poängligaledningen i Ottawa med Alfredsson. Erik Karlsson är ganska unik då han faktiskt fick speltid i Frölunda trots att han inte var över 30 år gammal.
· 
Läste precis Hamrins blogg, om äktenskapet till Timrå som jag tror att många av oss supportrar känner gentemot dem. Jag kan bara instämma med allt han skriver, jag känner absolut likadant.
Det är verklighet, sanning och väldigt tråkigt, att ens partner inte ger de utbyte som man kanske önskar.
Som någon tidigare nedan relaterat till från en artikel från någon av kvällspressen som förde en diskussion om Timrås hemma spel, och att vi har för få spelare i truppen som har lokal förankring. Detta kan jag absolut instämma med. Dock har vi ändå, Lander, Erixson, Hallin, Styf, Pärssinen.
Men allt just detta skulle vara hela sanningen kan jag inte köpa. Den mentalabiten som Hamrin pratar om i bloggen, när han refererar till Mårts artikel i dagbladet, tror jag däremot har den största påverkan.
Dock vill jag även inflika på ett annat fenomen, som jag själv varit med om.
Det handlar om hur enskilda individer kan skapa en undermedveten irritation som skapar, uppgivenhet och noll offervilja. Vilket jag tycker Timrå lider av idag, i allra högsta grad.
Under mina sista år som innebandyspelare, presterade mitt lag både ett bra spel med underhållning, för att sedan sista säsongen jag spelade prestera väldigt dåligt. Det anmärkningsvärda var att vi bytte ett få tal spelare. Givetvis var det fler än bara en faktor som påverkade oss, som gjorde att vi presterade så dåligt. Men jag tänker ta upp en av dessa.
En av de nya spelarna som kom in i truppen, spelade ett spel som inte höll måttet, han levde helt enklet inte upp till de förväntningar han hade på sig. Han var inne på många baklängesmål, han var oftast orsaken till att det blev mål etc, Detta gjorde att ju längre in på säsongen och desto fler matcher som spelades, tappade man sugen. Om vi gjorde ett mål framåt och denna kille var inne bytet efter satt man på bänken och tänkte för sig själv, jaha det var ju tur att vi gjort ett mål för snart står det lika igen. Detta inträffade allt för ofta så det kan inte enbart berot på slumpen. Tillsist drog denna kille ner laget och ingen orkade ta tag i saker och ting för man gick undermedveten in till match med inställningen att det är ingen idé, så länge han är i laget så kommer vi i alla fall inte vinna.
Jag resonerar helt öppet nu och har inga belägg, men när Timrås "stjärnor" inte lever upp till förväntningarna, kan det vara så att drar ner laget totalt sett mentalt.
Det vår tränare gjorde som var fel var att han inte bänkade den spelare som samtliga i laget tyckte underpresterade, det gavs ingen signal.
När jag ser tillbaka på matchen från i måndags, tycker jag att det jag upplevde mitt sista år som innebandy spelare utspeglades på planen när Timrå mötte SAIK. Timrå spelare med kniven på strupen just nu, och ett mentalt bakslag nu är orehört skadligt.
Kolan gör extremt stora misstag i matchen emot SAIK och är anledningen till att SAIK gör tre mål. Jag vill inte uttrycka att denna stämning finns i Timrås trupp. Men spelarnas reaktioner under matchen i måndags, ger mig flashbacks. Jag känner igen fenomenet.
Jag vill inte skylla på Kolan, men jag minns matchen emot Modo, som Kolan och Corso inte spelade, vilken fantastik hockey vi presterade då. Vi vann med 5-1.Denna match gjorde Pikkarainen 3 mål, vilket han inte gjort i någon annan match där Kolan har spelat, går inte att dra någonslutsats men Pikkarainen är en energispelare, som ska göra grovjobbet och finns det agg emot andra spelare som inte gör detta grovjobb utan istället är anledningen till att det blir baklängesmål, klart att det skapas irritation.
Att Pikken skulle tycka detta om Kolan eller om andra vi jag lämna osagt, dock var denna match ett bästa exempelt på en seplare som inte spelar en match inte kan påverka ett resultat i relation till att spela en match där man ligger bakom tre baklängesmål.
Det jag vill förmedla är inte unika fall, utan detta fenomen. Om detta finns i truppen som jag tror att de gör i och med att spelarna reaktioner ute på isen som sagt ger mig minnesbilder från min idrottsliga karriär, måste ledningen agera och en utomstående mental coach måste anlitas. Även samtal spelare emellan skulle säkert vara bra.
Nu är Timrå en elitföreninging så jag förutsätter att man redan gör allt man kan för att få ordning på detta, men detta är lite vad jag utan insyn utifrån spelarnas reaktion på isen tycks se kan vara dilemmat.
Ps. Vi kunde verkligen blade och ge periodmässigt också och ena perioden spela fantastik innebandy för att efter några baklängesmål, där denna kille som vi i laget tyckte underpresterade var inblanda, spela helt bedrövligt, och jag vet att jag spelade bedrövligt för att jag irriterade mig på denna kille. Jag kunde int släppa tanken på varför bänkar inte tränaren denna kille. Jag kan bara kostatera att vi agerade inte alls i detta fall, vilket ledde till att vi la ner laget kommande säsong ingan var sugen.